Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 FÖBMYNDAREREGERINGENS INRE STYRE].SE.
följe ej mindre än tvåhundra hästar; ett riksråd reste
vanligen med 40 till 60 hästar o. s. v. — Mest
betungande var denna börda, då den drabbade de mera glest
befolkade landskapen. En socken i Ångermanland hade
24 mil till sin skjutsstation och sedan 10 mil åt ena
och 5 mil åt andra sidan att skjutsa. Med skäl kunde
Oxenstjerna derför säga i rådet, att "detta var ett
oskäligt, onödigt och öfver måttan skadligt onus".
Mest betungade voro dock de bönder, som vid
kronogodsens och kronoräntornas försäljning eller bortförläning,
fått förpligtelse att erlägga sina hemmansräntor till
frälsemän. Enär regeringen icke alltid skänkte dem det skydd
de behöfde, saknade de medel att mot ränteinnehafvarne
freda sin l ätt. Då bönderne klagade öfver inkräktningar
af denna, fingo de af regeringen den förmaning, att
"utan gensägelse och tredska till ränteinnehalVareu
utgöra så många dagsverken och skjutsfärder, som de etter
sedvana och lofligt bruk pligtige äro." Regeringen gick
till slut derhän att tilldöma frälsemannen husbonderätt
öfver köpta skattehemman, af hvilka hau egentligen ej
hade annat att åtnjuta än den årliga räntan. Genom
föryttringen af kronogods kommo kronobönderna under
frälset och förlorade derigenom sin åborätt, i det
adelsmannen erhöll rättighet, att när som helst uppsäga en
åbo till afflyttning från det hemman, han brukade, en
rätt, som kronan visserligen haft, men genom gammal
häfd i det hela afstått. Adelns bemödande gick
naturligen ut på att förmå bönderne afstå sin skatterätt på
sådana skattehemman, som kommit under adelsmän, och
såmedelst få dessa hemmau förvandlade till frälse, och
för detta syftemåls vinnande anlitades många utvägar.
Dessa bemödanden lyckades dock icke i längden ; svenske
bonden bibehöll, som vi veta, sin sjelfständighet trots alla
ingrepp deri. om hvilka denna tids historia har att förtälja.
I skick, lefnadssätt och klädedrägt bibehöll bonden
sina gamla seder. Också utgjorde Sveriges allmoge på
den tiden nära nog ett samhälle för sig. Medan stora
förändringar för sig gingo inom andra samhällsklasser,
qvarstod bonden vid det gamla. Så skrifver en bland
den tidens författare *): "vill man känna igen oss af de
’) Olof Rudbeck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
