Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTINA OCH AXET- OXENSTJERNA. 43
manar till tålamod och ståndaktighet i sakernas svåra
läge. "Jag känner," säger han, "dina besvär och
estimerar dem. Personerne, som agera i verlden,
enkannerligen de, som mitt fäderneslands intresse under
händerna hafva, känner jag med deras humorer och afsigter,
hafver varit för dem framme och finner ännu dagligen
min del. Hvad hinder och skada riken och regementen
deraf taga, och hvad förtret ett ärligt hjerta och vettigt
hufvud deraf tillväxer, det visar alla dagars förfarenhet,
så ock alla historier. Jag kan sjelf med sanning säga,
hade mig Gud, mitt samvete och äran icke fasthållit, jag
hade för sådana orsakers skull längesedan lemnat mitt
embete. — När allt annat slår felt, bruka tålamod och
accommodera till tiden."
Då Torstensson i febr. 1647 återkom från Tyskland,
upphöjdes han på en gång af Kristina till friherre och
grefve, hvilka utmärkelser han utan tvifvel väl förtjent;
men Gustaf Horn, Oxenstjernas måg, som var vida äldre
i tjensten än Torstensson och äfven gjort Sverige stora
tjenster, blef ej med någon utmärkelse ihågkommen.
Detta ansågs då vara och var utan tvifvel också ett afsigtligt
beslut af Kristina, att lägga sin obenägenhet i dagen mot
rikskansleren och hans anförvandter. A andra sidan är
det anmärkningsvärdt, att, ehuru Kristina i fråga om
fredsunderhandlingarne så litet bevakade Sveriges bästa, hon
likväl med en förunderlig envishet vidhöll en annan
fordran och dermed sjelf drog1 ut på tiden med dessa
underhandlingar. Hon hade nämligen fått det infallet att åt
sin halfbroder Gustaf af Vasaborg förskaffa stiftet
Osnabruck såsom hertigdöme. Så ville hon ock åt gunstlingen
Magnus Gabriel De la Gardie förvärfva Benfelden eller
något motsvarande, och för dessa fordringar uppehölls
fredsunderhandlingen en lång tid. Försöken misslyckades
väl, men de båda grefvarne erhöllo skadestånd i
penningar. Vasaborg fick vid fredsslutet 80,000 och De la
Gardie af ersättningspenningarne åt hären 22,500 rdr.
Med det jemnmod, som var Oxenstjerna eget, såg han
sig nu tillbakasatt af unga oerfarna gunstlingar, hvilkas råd
bättre än hans behagade Kristina. Mången skulle under
sådana förhållanden afträdt från den politiska vädjobanan,
men Axel Oxenstjerna var ej den man, som lät sina hand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
