Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGARNE I fil 9 OC11 1050.
49
I synnerhet var detta fallet med Bourdelot. I harmen
häröfver begärde De la Gardie att la lemna hofvet, hvilket
Kristina dock afböjde. Det såg till och med ut, som om
nådens sol, hvilken för honom varit i sjunkande, åter skulle
börja stiga, men genom egen oklokhet nedref han hvad han
nyss förut lyckats uppbygga, Bourdelot var visserligen
aflägsnad, men i stället hade De la Gardie i Sternberg
och Schlippenbach funnit ett par medtäflare, icke mindre
farliga och fullt ut lika hänsynslösa. Ett förmätet
försök af honom att vid ett enskildt samtal på desses
bekostnad befästa sig i drottningens gunst störtade honom
ohjelpligen. Hans böner att tå förklara och rättfärdiga
sig, besvarades af drottningen med ett sträft afslag,
liksom hans upprepade försök att återvinna Kristinas
bevågenhet blefvo utan framgång.
De la Gardie tillbragte sedan sin tid först på Ekolsund,
derefter dels på Höjentorp, dels på Leckö. Xågon försoning
mellan honom och Kristina inträdde aldrig; men hans
politiska bana var icke dermed slutad. An en gång blef
han en i det oftentliga lifvet betydande man, för att
också än en gång erfara lyckans obeständighet.
5. Riksdagarne 1649—1650.
Iledan vid 1644 års riksdag, då förmyndarstyrelsen
nedlade sin förvaltning, och drottningen sjelf tillträdde
regeringen, hade det visat sig, att starka inre brytningar
förestodo. Krigets bördor hade varit betungande för en
hvar, men deras ojemna fördelning hade gjort dem för mången
än mera tryckande. Den utväg, som under tvingande
omständigheter .af ’ förmyndareregeringen tillgripits, att
försälja eller lorpanta kronogods, tör att skaftä medel till
krigshärens underhåll i Tyskland och Danmark, var den
åtgärd, som redan vid nyss nämnda riksdag framkallat de
svåraste klagomålen, ej blott, emedan kronans inkomster
derigenom förminskades, utan äfven enär adelu ensam drog
fördel af godsföryttringen, och således ofrälse stånden,
särdeles bönderne, nästan ensamme fingo bära skattebördorna.
Häruti låg således en orättvisa, men än mera deri, att
Svensk historia. III. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
