Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
FREDSBROTT AK RYSSLAND.
at’ mera konseqvens än allt hvad både Polen och
Ryssland emot oss uppvigla."
Det bekymmersamma i ställningen hade kort fore
slaget vid Warschau äfven ökats genom ett
fredsbrott af Ryssland. Försvarsanstalterna i Sveriges
Östersjöprovinser, mot hvilka det ryska anfallet riktades, voro i
det sämsta skick. Guvernören i Ingermanland Gustaf
Evertsson Horn, en brorson till den store tältmarskalken,
skildrar under året 1655 ställningen såsom öfver höfvan
usel. Styresmannen för dessa landskap, grefve Magnus
Gabriel De la Gardie, var tydligen ej vuxen det svåra
värfvet, att i en tid af allmän nöd skydda och
upprätthålla det förfallna verket. — I Ryssarnes leder
kämpade flere utmärkta officerare ur Gustaf Adolfs skola,
hvilka gått i rysk krigstjenst, såsom Alexander Leslie,
Hamilton m. fi. —
Den 3 juni 1656 gingo Ryssarne öfver svenska
gränsen i Ingermanland och visade sig dagen derpå med
250 större och mindre fartyg utanför Nöteborg, det
nuvarande Schlüsselburg. Denna fästning hade af naturen
ett starkt läge, men dess besättning var otillräcklig. Hela
landet öfversvämmades, men fästningarna försvarades
tappert och kunde af de oerfarna Ryssarne icke intagas. 1
Finland leddes försvaret af Gustaf Adolf Lewenhaupt, i
Estland af Gustaf Evertsson Horn, i Reval af Bengt Horn, i
Riga af Helmfeldt; öfverinseendet öfver det bela utöfvades
af Magnus Gabriel De la Gardie. På finska sidan
anföllo ryssarne Karelen och framträngde i början ända
till Tavastland. Förskräckelsen blef allmän. Sjelfva
riksdrotset Per Brahe erbjöd sig att komma öfver och
försvara sitt kära Finland. Men det gick bättre än man
hade väntat. Lewenhaupt och Finnarne understödde
hvarandra: den förre höll genast utskrifning och begärde
hvar tionde inan — och folket erbjöd sjelfmant hvar
åttonde. Försvaret ordnades, och inom årets slut voro
Ryssarne till större delen utdrifna ur Finland. I de
öfriga Östersjöländerna riktades det hufvudsakligaste
anfallet mot Liflands hufvudort Riga, som belägrades af
czaren sjelf i spetsen för 100,000 man. Mot denna
talrika här hade De la Gardie och Helmfeldt att uppställa
endast 3,800 man, borgerskapet oberäknadt. Men den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
