Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
1 68 0 ÅKS RIKSDAG.
stod att betjena sig till sin makts utvidgande var den
genom häfdvnnnen sed honom tillagda rättigheten att
utnämna ledamöter i riksdagens hemliga utskott. Detta
utskott, som bestod af 50 ledamöter, nämligen
landtmarskalken och 21 adelsmän, erkebiskopen och 14 prester
samt talmannen och 12 medlemmar af borgareståndet,
hade första gången blifvit sammankalladt af Gustaf Adolf
år 1027 för att med regeringen öfverlägga om utrikes
ärenden, som voro af den ömtåliga art, att de ej ansågos
kunna framläggas för riksdagen i sin helhet. Under
tidernas lopp hade sekreta utskottet kommit att spela en
allt större roll, och hade, som vi framdeles fa se,
under frihetstiden snart sagdt hela riksstyrelsen i sin
hand. Genom ett klokt val af ledamöter gjorde
konungen sekreta utskottet nära nog till ett verktyg i sin
hand och beredde sig således ett afgörande inflytande på
riksdagsbesluten. Äfven vid besättande af
talmansplatserna gjorde konungen sin personliga vilja gällande. Till
landtmarskalk utsågs Klas Fleming, en son till den för
sitt reduktionsnit år 1660 från regeringen uteslutne
Herman Fleming; till talman i borgareståndet utnämndes
förre sekreteraren i reduktionskollegiet, numera
borgmästaren i Stockholm, Olof Thegner, hvilken sedan i
reduktionens historia kom att spela en betydande roll. —
Sålunda förberedd, gick konungen att möta eller rättare åse
den stora strid, som slutade med att lägga
regeringsmakten i hans hand. De närmaste och förnämsta
frukterna af 1680 års riksdags verksamhet blefvo ock
besluten om förmyndareräfsten och reduktionen. Den förra
omfattade icke allenast riksförmyndarne, utan äfven alla
som under minderårigheten varit riksråd och de aflidna
förmyndarnes och riksrådens arfvingar. Icke mindre än
118 slägter hotades af denna efterräkning. Bland
förmyndarne sjelfve voro nu endast tvenne qvar, nämligen
Gustaf Otto Stenbock och Magnus Gabriel De la Gardie,
hvilken senare efter Per Brahes död blifvit riksdrots.
Förgäfves hade rådet sökt undandraga sig
redogörelsen af det skäl att detsamma "såsom varande ett stånd
i riket icke kunde dragas till ansvar." Detta föranledde
konungen till den fråga, hvilken han förelade ständerna,
om regeringsformen hor de lända till efterrättelse äfven sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
