- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
62

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad man måste minnas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hästarna, för att de också skulle få vila. Han köpte
rikligt med foder åt dem. Han tog sina egna
sovfiltar och lade över dem, då de hade fått skavsår på
ryggen. Andra kunde låta sadlarna skava hål så
stora som vattenhinkar. Och när häslskorna
lossnade, kunde andra låta djuren nöta på hovarna tills
bloden rann om deras fötter. Men han gav ut sin
sista dollar för hästskosöm. Jag vet det, därför att
vi sovo i samma bädd och åto ur samma gryta och
ingingo fostbrödralag på en plats, där människorna
förlorade allt fäste här i livet och dogo med hädelse
på sina läppar. Aldrig var han för trött att lossa en
rem eller dra till ett spänne, och det kom ofta tårar
i hans ögon, då han såg det stora eländet omkring
sig. På ett ställe bland klipporna, där djuren måste
resa sig på bakbenen och sträcka på fram benen som
kattor för att komma uppför branten, lågo hela högar
med kadaver av hästar, som hade störtat tillbaka ner
och fördärvat sig. Och där stod han i denna
helvetesstank och uppmuntrade djuren med vänliga ord
och ett tag om länden i rattan tid, tills hela raden
hade passerat. Så snart någon av hästarna föll,
ställde han sig i vägen tills allt åter var klart, och
det fanns nog inte heller någon levande själ, som
trängdes med honom vid sådana tillfällen.

Vid vägens slut kom en man som hade gjort ända
på femtio hästar och ville köpa våra, men vi sågo på
honom och på våra djur — bergponies från östra
Oregon. Femtusen bjöd han, och vi voro alldeles
panka, men vi tänkte på det giftiga gräset uppe på
höjden och på den svåra passagen bland klipporna,
och han som var min fosterbroder sade inte ett ord,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:32 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fadersgud/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free