- Project Runeberg -  Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke /
76

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siwashkvinnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och jag väntade tills laget var färdigt att bryta
upp, och jag såg, att George hade skaffat sig en åra
för att ha till hands för min räkning. Alla beredde
sig på krakel efter dansen. Men jag gick in midt i
högen, så obesvärad som aldrig det. Missionsflickorna
slängde åt mig något kvickt, och hur ond jag än var,
måste jag bita mig i läppen för att inte skratta. Så
vände jag mig plötsligt emot dem.

’Ha ni slutat nu?’ frågade jag på deras språk. Du
skulle ha sett deras min, när de hörde mig tala
Chinookspråket. Och nu öppnade jag min vältalighets slussar.
Jag talade om allt vad jag visste om dem själva och
om hela deras släkt — om deras fäder och mödrar
och systrar och bröder — talade om allting om
varenda en. Vartenda dåligt streck de hade gjort sig
skyldiga till, varenda knipa de hade befunnit sig i,
varenda skamfläck de hade ådragit sig. Skamfilade
dem utan fruktan och utan barmhärtighet. Alle man
samlades omkring oss. Aldrig hade de hört en vit
man så slängd i deras rotvälska som jag.
Allesammans skrattade utom de bägge missionsflickorna.
Hövdingen George glömde till och med bort åran, eller
åtminstone hade han fått för stor respekt för mig för
att komma sig för med att använda den.

Och flickorna! ’Var tyst, Tommy!’ ropade de och
tårarna strömmade utför deras kinder. ’Å, var så
snäll och var tyst. Vi ska vara så snälla. Det är
alldeles säkert, Tommy, det kan ni lita på.’ Men jag
kände dem nu och skonade inte en enda öm punkt
hos dem. Och jag höll inte upp, förrän de föllo på
sina bara knän och tiggde och bad att jag skulle vara
tyst. Jag sneglade på hövdingen George, men han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fadersgud/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free