- Project Runeberg -  Fäder och söner /
223

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Fenitschka», återtog Paul sorgset, »jag såg
alltsammans...»

»Hvad såg ni?»

»Där nere... i boskén...»

Fenitschka rodnade hastigt ända upp till hårfästet.

»Var det min skuld?» sade hon med ansträngning.

Paul satte sig upp.

»Ni var då icke brottslig? Icke alls? Icke på
minsta vis?»

»Det finns icke mer än en man i världen, som jag
älskar och alltid skall älska, och det är Nikolas
Petrovitsch», svarade Fenitschka med plötslig energi, på samma
gång som hennes hals vidgades af de dämpade
snyftningarna; »och hvad beträffar det, som ni sett, kan jag
på den yttersta dagen förklara, att jag icke har något
att förebrå mig. Förr vill jag dö här på stället, om så
skulle fordras, än misstänkas för något så förfärligt, som
att jag skulle svikit min välgörare Nikolas Petrovitsch...»

Hennes röst kväfdes, och i samma ögonblick märkte
hon, att Paul fattade hennes hand och häftigt tryckte
den... Hon såg på honom och stod som förstenad.
Han var ännu blekare än för en stund sedan; hans ögon
gnistrade, och — hvad som var mest öfverraskande af
allt — en enda, stor tår rann långsamt nedför hans kind.

»Fenitschka!» sade han med kväfd och klanglös röst,
»håll af min bror, håll mycket af honom! Han är så
god och så förtjänt af att bli älskad! Öfvergif honom
icke för någon i världen, och lyssna icke till hvad andra
hviska i ert öra! Intet är förfärligare, kom väl ihåg
det, än obesvarad kärlek! Blif allt framgent trogen mot
min stackars Nikolas!»

Fenitschka upphörde att gråta, och hennes
öfverraskning var så stor, att hon glömde sin förskräckelse.
Men hur blef hon icke till mods, då Paul tog hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free