- Project Runeberg -  Fäder och söner /
271

(1906) [MARC] Author: Ivan Turgenev Translator: Josef Natanael Nyman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

själfva; för mig är allt slut. Jag har kommit under
hjulet. Ni ser nu, att jag gjorde rätt i att icke på
förhand sysselsätta mig med framtiden. Döden är en
gammal historia, och dock är den någonting nytt för en
hvar af oss. Jag har hittills icke fruktat något... men
snart förlorar jag medvetandet, och ft!» (Han gjorde ett
nästan omärkligt tecken med handen.) »Men hvad skulle
jag nu ha att ytterligare säga er?... Att jag älskat
er? Det var meningslöst förr och är det nu mer än
någonsin. Kärleken är en form, och min egen form går
nu sin upplösning till mötes. Jag vill snarare säga er...
hur skön ni är! Sådan, som jag ser er där framför
mig...»

Anna Sergeievna spratt ofrivilligt till.

»Det är ju ingenting; blif icke orolig... sätt er
där borta... Kom icke nära mig; min sjukdom är
smittosam.»

Anna Sergeievna gick hastigt tvärs igenom rummet
fram till honom och satte sig i en länstol bredvid soffan.

»Hur högsinnadt handladt!» sade Bazarov med
sänkt röst. »Så nära hon är mig! Så ung, så frisk, så
väl klädd i denna oansenliga kammare!... Nå!...
farväl!... lef länge, det är det bästa, man kan göra, och
njut af lifvet, innan det blir för sent. Se här, hvilket
vederstyggligt skådespel: en till till hälften ihjältrampad
mask, som ännu vrider sig! Jag trodde säkert, att jag
skulle kunna uträtta något; jag dö, jag? Ah, bah!...
jag har en mission, jag är en jätte! Och nu består
denne jättes hela mission i att dö på anständigt sätt,
ehuru ingen bekymrar sig därom... Nå, lika godt! Jag
vill icke krypa som en hund.»

Bazarov tystnade och började att med handen söka
efter sitt glas. Anna Sergeievna räckte honom vatten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:15:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faderson/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free