Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
225
springa. Amundus måste dö - måste på något fintligt sätt röjas af
daga; hans död skulle sedan snart draga Florinnas efter sig, innan hon
hunne befria sig genom Dolcibene (mot hvars anliggande nu sannolikt
hennes belägenhet gjorde hennes dygd mindre ömtålig), eller genom
någon annan. Dessutom - hvad kan det hjelpa, att Amundus för en tid
är en blå fågel, då han likväl efter några få års förlopp blir menniska
igen, och då naturligtvis en vida farligare än förr? - Alltså, dödas bör
han, och det ju förr ju hellre; men huru? Lätt kunde han väl träffas
af någon skicklig skytt; men om dagen syns han aldrig - och om
nattetid gör folkets öfvertro till det utkomna spökhistorie-lika ryktet, att ingen
vågar sig till den angifna nejden af parken, isynnerhet som tillika sedan
någon tid det blifvit tillagdt, att *) Florinnas Mor, den förra
Drottningen, vid midnattsstunden der plägar visa sig i svepning och låta höra
djupa suckningar. Dolcibene sjelf, och flere andra annars upplysta män
af hennes förtrogna, hade vägrat att hålla nattvakt under Florinnas
fönster. - Att hon svårligen kan upptäcka fågeln genom ett nytt hattbesök
hos Florinna, sådant som det sista, inser hon; emedan denna alltid har
samma möjlighet öppen af en snabb undanflykt: och om hon ock får se
honom med sina ögon, så tjenar det till .ingenting, såsnart hon ej vet
hans vanliga lägerstad och uppehållsort, eller åtminstone det ställe, det
träd, der han mest vistas eller oftast sätter sig, under det han om
nätterna sväfvar omkring Florinnas fönster, väntar att hon skall öppna det
och kalla honom o. s. v. Hon föresätter sig att sjelf gå i parken nästa
natt, och gömd tillbringa den under Florinnas fönster; men finner, till
sin förundran och harm, att hon äger lika litet mod dertill som de
andra. - Hon målar ut för sig, hvad intryck det skulle göra på henne,
om hamnen af Florinnas Mor, sådan som sägnen beskrifver att hon
vandrar omkring, vid midnattstid mötte henne, såge henne an med stela
ögon, lade sin kalla hand på hennes bröst och frågade med ihålig röst:
«Hvad har mitt arma barn gjort dig?» Hon vill väl åter nedslå dessa
fantasier med den föreställning, att de äro orimliga hågkomster från
barnkammaren o. s. v., men oaktadt allt detta kan hon ändå ej komma sig
före med att våga försöket. Men hvad? Kan hon ej, under sken af att
ångra sin alltför långt drifna hårdhet mot Florinna, och att vilja lindra
hennes fångenskap, ge henne, hvad hon flera gånger förut, fastän
förgäfves, begärt, någon flicka af hennes förra tärnor eller barndoms-leksystrar
till sällskap, såväl för natten som för dagen, samt dertill ibland dem
*) en gestalt, som af somliga troddes Tara Florinna sjelf, af andra - - - - - ––––––––
Ty sedan ryktet om de underbara synerna i nejden af Florinnas torn börjat utbreda sig, misstänkte
folket, att Florinna antingen satt inspärrad i detta torn, eller ock der blifvit mördad.
Atterbom* Dikter. III. *5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>