- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
249

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette äfventyret - 8. Sc.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

249

in i skymningen o. s. v. Ett betänkligt factum, som ej kunde nekas,
berättas af en, som sjelf dervid varit närvarande; nemligen äfventyret med
katten (se Sagan), som ville rifva örat af fågeln, hvarvid denne ordentligt
beklagat sig som en menniska, samt med klar mansröst ropat Deoläti
namn - till betjentens stora förskräckelse, som mera stupande än
springande kommit ut genom dörren. (Med denna berättelse bör kanske
Scenen börjas; betjenten kommer just i sin fårska förskräckelse ut till den
Öfriga betjeningen, och de göra öfver hans berättelse sina visa
anmärkningar.)

8. Sc. Deoläti Besök hos Sysis. Han förundrar* sig vid inträdet,
att se fyra stora svarta kattor,sii/ta ofvanpå en hög kamin, bland en hop
i rad uppställda små djeflar af glas - samt i en ländstol vid kaminen en
lokatt, som majestätiskt nickar åt honom. Under det han gör sina
anmärkningar öfver detta samt öfver det förunderliga husgerådet, amuleter,
talismaner i skåp, liksom i ett apothek, kärleksdrycker (får se ett recept
till en sådan ligga på ett bord), förvandlar lokatten sig till Sysis, och
frågar honom hvad han är för en gäst, som i stället för att helsa på
värdinnan i huset, går och ser sig om bland hennes saker? Deolätus:
«Aha, min nådigaste Tant, förlåt etc., jag var nog narraktig att i första
ögonblicket taga er för en lokatt, men när jag nu ser närmare på Er,
finner jag mitt misstag.» Sysis förundrar sig i begynnelsen öfver att få
ett besök af Deolätus, hvilken alltid varit hennes fiende. Men Deolätus
behandlar henne med mycken höflighet, och fångar derigenom hennes
välvilja. Magisk och philosophisk disputation. Sysis går in på att återge
Amundus menniskogestalt, men under det vilkor att han offentligen vid
sitt hof skall införa och erkänna Forella såsom sin fästmö och
tillkommande gemål. Allt hvad Deolätus förmår öfvertala henne till, är att låta
brölloppet uppskjutas, på det att Amundus måtte få tid att småningom
vänja sig ifrån sin fördom mot Forella och fatta tycke för henne. Hon

säger sig Levilja detta af blött ädelmod, ooh hoppas att Deolätus icke

illa upptager, det hon för det första blott på pröfvotid och för tre
månader återger Konung Amundus dess gestalt; Deolätus visste ju, att endast
något öfver tvenne år försvunnit af de sju, på hvilka Amundus vore
fallen under hennes absoluta makt; och det berodde således helt och hållet
på henne, att låta den olycklige Konungen så länge rentaf förblifva sådan
som han var. Presenterar derpå sin fosterdotter Forella, som för kort
tid sedan blifvit af sin moder skickad från Cypern till Fostermodren, för
att der vara i säkerhet, då sakernas ställning på ön fortfar att bli
alltmer betänklig och alla politiska tecken bebåda en snart annalkande
kata-stroph. Sysis säger, att hon länge förutsett den, och att Drottningen i
denna storm sannolikt kommer att gå under; men att hon sedan längre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free