- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
250

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette äfventyret - 9. Sc. - 10. Sc.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

250

tid blifvit ledsen vid denna egensinniga och orimliga qvinna, samt
derföre icke mera bryr sig om att gå henne hvarken med råd eller dåd
tillhanda. Mot Florinna har hon egentligen ingenting, utom att hon ej bör
bli Amundi gemål, ty dertill har Sysis engång för alla bestämt Forella;
men för öfrigt vill hon allsicke motarbeta Florinnas befrielse och möjliga
uppstigande på sin faders thron. - Deolätus tackar henne för dessa
ädelmodiga tänkesätt, säger Forella artigheter, och utverkar omsider af Sysis,
genom föreställningar om kärlekens vanskliga natur, förlängning till sex
månader af pröfningstiden. - De besluta nu att tillsamman resa till
Amundi slott: Deolätus föreslår till equipage den bekanta flygande
drak-vagnen, angående hvilken han yttrar, att han ingenting har deremot att
Sysis återfått den, sedan Amundus tillräckligt visat att han ej förstått
begagna den, och de sjelfva begge ju nu blifvit vänner.

9. Sc. Deoläti, Sysis’ och Forellas resa i den förtrollade vagnen.
Gnomer och tomtar dansa deromkring vid en trollsång på Deoläti harpa,
hvilken han slår för att roa sitt res-sällskap. (För sig sjelf säger han: i
så kuriöst sällskap har jag ännu aldrig rest.)

f O. Sc. Stora audiens-salen i Amundi slott. Talrik samling af folk.
Amundus, nu menniska, sitter i konungslig skrud på sin thron; Forella,
klädd i högsta prakt, på en lägre thron vid hans sida. Han förkunnar i
ett tal (hvarunder hoffolket och de öfriga åhörarne ofta bemärka tecken
af en våldsamt återhållen orolig sinnesrörelse, såsom osäkerhet i rösten,
blekhet, skiftande färgor o. s. v.) till sina undersåtare, att han en tid af
högre makter, som stundom sällsamt leka med menniskors öden, varit
underbart plågad och ändtligen genom Guds hjelp räddad, samt för alltid
ätergifven åt sitt trogna folk. - Detta folk vore nu mer än någonsin för
honom allt, och för hans hjerta existerade ingen annan sällhet, än
medvetandet och böjelsen att redligt befrämja Syriens väl och ära - att
gemensamt med sina undersåtare, ända till lifvets sista timma, kämpa för
Christi och det Godas sak. - Att han i känslan af denna pligt ansett
intet offer för svårt, som kunde öppna honom, ur hånfulla band (från
hvilka han annars helst önskat sig genom döden befrias), vägen till dess
uppfyllande. Tackar dem, som förvaltat riket under hans frånvaro, och
med lika mild, men rättvis arm skipat lagens bud, som med kraftfull och
beslutsam dämpat de oroligheter, hvilka hans frånvaro föranledt, och
hvilkas upphofsman han alla förlåter, befallande att de, som ännu af dem
finnas i fängelserna, skola befrias och insättas i sina fordna embeten, då
orsaken till deras missnöje var så naturlig, att det lätt kan urskuldas
och glömmas. - Folket betygar härvid sin enthusiasm i höga rop och
glädjesorl. - Föreställer sina undersåtare nu Forella (hvarvid åtskilliga
sins emellan undra, hvad han kan ha att säga om den babianen och hvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free