Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
255
dem en stor belöning; tillika vill han sjelf genast komma efter, att
verkställa Florinnas befrielse, samt ber dem hålla sig alla tillgångarne öppna
till hennes fängelse; frågar dem, huru soldaterne af vakten äro sinnade.
De svara, att soldaterne (som för öfrigt icke visste hvad de bevakade,
posterade i gångarne på temligt afstånd från Florinnas rum, blott med
befallning att ej låta någon passera, som ej kunde uppvisa Drottningens
ordres. – Drottningen hade ej velat anförtro dem en så vigtig
hemlighet - endast 3 personer, utom Spinamonte, visste om hemligheten; det
voro de, fyra tillsammans, som en qväll burit upp Florinna i tornet; af
dessa tre, alla den aflidne Spinamontes slägtingar, voro dessa två; den
tredje redan död; dessa tre hade eljest utgjort ensamma hela bevakningen)
föga intresserade sig för det värf, den af dem allsicke älskade
Drottningen uppdragit dem, isynnerhet om Cyprino, den kände fältherren, visade
sig, och talade om Florinnas räddning. Bland soldaterna trodde
dess-Utom en del till hälften på de underbart berättelserna om Florinna och
hennes kärlek, och de visste att de bevakade det torn, vid hvilket dessa
sagor voro häftade. De begge Talarne sjelfva voro af sin slägtinge och
gynnare Spinamonte genom stora löften, och egen ungdoms
obetänksamhet, förmådda till att ingå i hans planer; men hans död hade bragt dem
till sans m. m. - Cyprino frågar, om Florinna ännu vet om någonting?
«Nej!» ~- Cyprino gläder sig att få angenämt öfverraska henne, och säger
att han skall ofördröjligt infinna sig. Sedan de gått, ropar Cyprino till
sig Antonio och Murusi, och uttrycker för dem sin glädje i anledning af
den öfver hans förmodan lyckliga framgången af hans plan – till hvilken
det ock hörde, att försätta Drottningen i en sådan belägenhet, att hon
komme att visa för folket hela svärtan af sin själ och sin sanna gestalt
obeslöjad. Oaktadt han visste, att Drottningen vore af mängden bland
folket hatad, hade han ej varit utan farhåga, att hon skulle söka väcka
folkets medlidande genom sin utomordentliga talegåfva, ja kanske lyckas
att hjelpa sig ur stormen genom nya lögner och ränker. Men nu
sammanträffade allt, för att fälla henne i afgrunden af hennes alltid
mödosamt återhållna spotskhet och högmod. Räknande på en stundlig ankomst
af Prins Joscelins stora flotta, hvilken dock, enligt depescher dem Cyprino
uppsnappat på sjön kort före sin landstigning, af storm illa skadad
blifvit drifven till Greta och der ännu någon tid måste ligga på redden för
att repareras, samt på det under Mangipani till interims-kvakning af
hennes person och hennes skatter ställda talrika detachementet, hvars
anförare dock denna morgon redan hemligen gått öfver till dem, skulle
hon tvifvelsutan med hån skicka folkets deputerade tillbaka, samt i sin
förblindade vrede tillåta sig de mest förolämpande uttryck, ja bära sig så
oförståndigt åt, att kanske vilja låta de upproriska känna begynnelsen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
