- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
292

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

292

besväret att skydda sina gränsor och strida mot dessa förmätna, ej mer
än att i hast förvandla hela väggen af sitt berg, åt den sidan der de
an-ryckte med skaror af sina amanter såsom hjelptroppar, till en slät
omätlig spegel; i glädjen öfver att der se sina gestalter, och inbillande sig
redan vara feer, emedan hvar och en, fastän blott för sina egna blickar, der
ser ut sådan som hon antingen menar eller önskar sig vara, glömde de
allt det förflutna och tänka ej mer på det tillkommande, utan förnöta der
sin tid i ett evigt vansinnigt rus af sjelfbeundran och sina tillbedjares
smicker; dervid träta och intriguera de inbördes oupphörligt, ett b e 11 u m
omnium contra omnes, emedan alla se hvarandra, äfven när de
betrakta hvarandra i spegelväggen, blott i de välbekanta vanliga jordiska
skepnaderna, men deremot hvar och en i sig en öfverjordisk skönhet,
hvilket åter af de andra såsom en löjlig inbillning anses. Gendillah kan
numera icke rädda dem ur detta straff, i hvilket de sjelfva mer och mer
förhärda sig, men har af ädelmod, på det att de under sin galenskap
åtminstone ej må lida af oväder, nattkyla o, s. v., låtit sina andar placera
framför foten af spegelväggen en stor salong med ett oräkneligt antal
rum, för att der inrymma hela sällskapet; men de flesta förblifva äfven
nattetid, så ofta det ringaste månsken är märkbart, promenerande och
stående framför spegeln. - Deoläti förundran.) .- Gendillah, sedan hon
bebådat honom Florinnas snara ankomst, säger tillika att hon vill till
Florinnas ära och vederqvickelse föranstalta en ande-fest, och mottaga
henne på ett sätt som höfves Feernas Drottning; hon förmodar att
Deolätus härvid vill vara henne behjelplig. - Gerna, svarar Deolätus, men
frågar huru hon vill att han vid denna fest skall uppträda: om i sin
egen gestalt eller under någon förklädning. - Gendillah svarar, att han
bör uppträda i sin egen gestalt, men att denna är en som han ej sjelf
känner. - Deolätus förundrar sig öfver detta gåtolika svar, men
förundrar sig snart ännu mera, då Feen underrättar honom, att han egentligen
är en son af Salamandrernas Konung Phosphoros, och att hans rätta

namn är Phosphorinus; att han för en förseelses skull, hvaruti yäl

hans fader hade skulden af uppfinningen, men som af sonen verkställdes,
blef belagd af Öfvermästarn Salomo, på en vink af den högste
Verlds-anden, med det straff att igenom tretusende år genomlöpa kretsen af
menskliga öden; först efter denna tid upptoges han åter till den högsta
ätherregionen, och skulle der träffa Salamander-prinsessan Flammanda,
som vore hans själs af evighet bestämda brud och som väntade honom vid
hans faders hof: - han kunde nu förstå den innersta orsaken till sin
otillfredsställdhet med allt jordiskt, men borde tillika efter denna tidning
finna sitt mod och sin utsigt för framtiden oändligen styrkt och ljusnad
m. m. Att det blott i följd af detta ursprung varit honom möjligt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free