- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
293

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde äfventyret - 6. Sc. - 7. Sc.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

293

intränga så djupt, som han redan på egen hand gjort, i naturens och
andeverldens mysterier o. s. v. Att han ägde rätt, så ofta han ville, att
visa sig i sin Salamandergestalt; men för mängden af dödliga måste han
fortfara att gälla såsom menniska och deltaga ihland dem i alla det
vanliga jordiska lifvets öden och bräckligheter m. m. - Deolätus, mindre
förvånad än glad öfver denna underrättelse, beslutar att bevista festen i
Salamander-gestalt.

6. Sc. Florinna kommer, såsom det i Sagan beskrifves, till foten af
kristallberget (men icke på den sidan der de 66,000 qvinfolken vistas);
ser ingen omväg, förtviflar om möjligheten att komma upp för den
lång-sluttande isglatta väggen, men påminner sig omsider gummans råd och
skänker, slår sönder ett af de fyra gyldne äggen, sätter guldhackorna på
händer och fötter samt spatserar uppföre. När hon kommit på spetsen
öppnar sig för henne till den angenämaste öfverraskning Feernas
undersköna land, Hesperidernas skimrande lundar. .-. Alla astral- och
elemen-tar-andar*) komma i sjungande chorer Florinna till mötes - Gendillah
och Phosphorinus i spetsen; den senare nu en skön strålande yngling,
symboliskt costumerad. - Florinna igenkänner, glad, Deolätus i hans
anletsdrag; deras samtal. - Gendillah för Florinna omkring i sitt palats,
i sin park o. s. v. och förklarar henne det underbara som hon ser m. m.
Denna scen är hela Diktens lyriska, magiska och mystiska
culminations-punkt. Ändtligen, då tiden är inne att hon icke längre får vistas i
undrens verld, berör Gendillah med en vallmostängel sakta hennes tinning,
hvarvid hon insomnar, under det att de båda skyddsandarne sjunga öfver
henne på blomsterbädden, att hon vid sitt uppvaknande skall hålla hela
denna herrliga syn för en dröm, men att minnet af denna dröm skall
styrkande och uppfriskande genomklinga hela hennes öfriga lefnad. Alla
genierna dansa i ring omkring henne, och bli derpå osynliga i en tät
dunkelhet, som sänker sig öfver skådeplatsen.

7. Sc. Tidigt på morgonen; platsen mellan de 66,000 fruntimrens
hotell och den speglande bergväggen. De flesta damerna sofva ännu i
deras kamrar; endast de eldigaste coquetterna och deras tillbedjare vandra
omkring på platsen, grimacera och prata dumheter**). - Här framställas
allehanda drag af behagsjuka, tomma och egenkära qvinno-charakterer. -
Deras samtal, trätor, jalousier och förställda vänskaps-förbund sins
emellan. .- Fruntimrens sätt att vara vänner persiffleras i tre skepnader.
En flicka förtalar för ett annat fruntimmer en sådan vän, som nyss af-

*) Som tillhöra L j åse t s region.

**) En Medlens i sällskapet är en särdeles stor narr. - Gendillah har låtit en surbrunn (Surbrunnen
G jn öman i s?) uppspringa ?id foten af berget, på det de armas helsa icke skall lida för mjcket
noder galenskapen. Denne narr är Brunns-läkare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free