Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde äfventyret - 6. Sc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
298
fontän några droppar vatten i ansigtet på henne, med de ord, att hon
kunde återvända till sin fostermor i den gestalt, som noggrannast
uttryckte hennes lynne och ursprungliga själsanlag (af ädelmod hade man
förordnat, att hon hlott i tre och ett halft år skulle bära denna gestalt,
ehuru hon egentligen förtjent att behålla den för alltid, ja åtminstone för
7 år, hvilken tid Sysis velat tilldela åt Amundus), på det att denna i en
så täck fosterdotters sällskap måtte lära sig att hädanefter mindre anse
för bagateller att befatta sig med menniskors förvandling till djur - och
sedan tillika Lauretta, som var med henne, genom samma manöver blifvit
förvandlad till en lätt trippande och svansande ödla, sprang suggan,
hvilket ej underligt var, grymtande med mycken vrede sin kos, men i så
hastiga språng, att hon nära rännt Holofernes öfverända; han bjöd väl
till, så p öl i som möjligt («Min nådigaste Fröken, drag för f-n i våld»
etc.), att förehålla henne detta ofog, men till svar hade hon blott gjort
ännu ett språng och stänkt honom smuts på näsan och de röda
silkesstrumporna. (Vid hela berättelsen måste tillses, att anständigheten ej
såras, ej heller slut-intrycket af det hela lider genom denna groteska
löjlighet.) Ändtligen har han slutat att skrifva, och läser med sjelf förnöjelse
opp de första raderna af sin beskrifning, som äro komiskt pathetiska.
I detsamma ser han ett festligt smyckadt tåg af stads- och landtfolk, af
båda könen, med instrumenter, blomsterkransar o. s. v. begifva sig honom
förbi npp till slottet. Parbleu, säger han, här blir något grannt af -
här måste jag vara med; frågar folket om «detta tåg gal4 till PllltOS
thron»? deras förundran och hur han får veta hvar han är, men vågar ej
rätt tro derpå; skaffar sig i hopen en bas-trumma och spatserar med
upp på slotts-borggården.
6. Sc. Under det folkets jubel och musik skallar öfverallt omkring,
och festligheterna begynnas, går Deolätus, ensam, tankfull i en präktig,
med alla vårens skatter utsmyckad sal af slottet (det är här som
Amundus och Florinna skola förmälas). - Hans monolog: "-u-, °-"-«-u,
åttaradig stroph, men ej ottave-rime. - Ännu väl kännande en flägt
af trånad och saknad, men befallande hvarje lemning af jordisk åtrå i sitt
bröst för alltid att tiga, gläder han sig öfver sina vänners sällhet och
tackar Gud, att han låtit honom fullända sitt värf, sin stora byggnad af
det ädla konungsliga parets och så många flera förträffliga personers väl
till deras belöning och mensklighetens bästa. Önskar att till än flera
dylika värf få helga sin vetenskap och konst, icke till lek och icke utan
möda förvärfvad. Fullkomligen försonad, genomträngd i hvarje fiber af
ljusets princip, ser han klart och lugnt sitt Jag, och är nöjd med dess
ställning till det öfriga verldsalltet -. (att vara blott en ton, ej ett
subjekt, i samma betydelse som de flesta andra menniskor äro subjekter eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
