- Project Runeberg -  Fågelkåserier /
98

(1921) [MARC] Author: Reinhold Ericson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ormvråken,

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ormvråken,


(Fig. 39; tafla VII.)

Buteo buteo, påminner i ganska mycket om den föregående, men
hans lekamen är mera fyllig, och han är brun på strupe och
bröst. Endast undergumpen är grå-hvit med ljusbruna tvärband.
Ett par yfviga, bruna fjäderkalsonger täcka låren. Iris är brun,
näbben svartaktig och fötterna gula.

I vårt lands södra och mellersta delar förekommer ormvråken
sommartiden nästan öfver allt, där skogar finnas, löf- eller barr-,
det gör också honom detsamma. Han ankommer hit i april och
börjar då snart bygga sitt stora bo högt uppe i ett stort träd.
Det flätas af tämligen grofva grenar och afjämnas inuti med små
grästufvor, strån och mossa, så att det hela blir både trefligt och
fint att mottaga honans tre eller fyra hvitaktiga, med glesa, bruna
fläckar marmorerade ägg.

Ormvråken har fått sitt namn af att han ifrigt jagar ormar,
både huggormar och ormslån. I öfrigt äter han sorkar och andra
små däggdjur samt ödlor och grodor. Om eftersomrarna kan man
få se hela familjer promenera omkring på de slagna ängarna och
äta gräshoppor. Någon gång förgripa sig fåglarna på matnyttigt
— för människorna matnyttigt naturligtvis! — vildt, såsom
tjäder-och orrkycklingar, harungar o. s. v.

Ormvråken flyger tungt men med ganska vackra rörelser. I
likhet med bivråken och gladan brukar ormvråken ofta segla
omkring högt uppe i luften i vida spiraler utan att röra vingarna.
Han låter då understundom höra ett egendomligt läte, som nästan
påminner om en katts jamande.

Att denna fågelfamilj i Sverige är mycket talrik, kan man
under flyttningstiden om höstarna iakttaga i Skåne, enär tusen
och åter tusen då sträcka öfver detta landskap, på väg söder ut.
Det bör anmärkas, att flyttningen alltid sker vid vindstilla eller i
motvind.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:38:56 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelkas/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free