Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BÅKHSAGA
49
Han steg i land, drog upp ökan och
andades. Där var en skog, men en vacker sparad
skog, där hvarje träd stod till prydnad och icke
till nytta, och mellan de höga granarne reste sig
höga vildrosor på så fina kvistar, att rosorna
tycktes sväfva i luften som fjärilar. Bofinkar
sjöngo för andra kullen, och dufvor kurrade i
de mörkaste gömmorna.
På en jämn stig, mjuk som en matta
vandrade han framåt. Där stodo soffor och bord
utsatta som om det var en enda stor grön sal,
där alla utgjorde ett herrskap och voro hemma
hos hvarandra... När han gått en stund såg
han ett sällskap komma tågande under sång
och musik. Det var ju en hvardag, men alla
voro söndagsklädda, i ljusa färger. De gingo
i grupper och de äldre höllo hvarann om lifvet,
barnen ledde hvarann i händerna. Och de sågo
alla snälla, glada och lyckliga ut; och de hade
vackra fina ansikten och hvita händer.
Gossen gick ur vägen, upp i blåbärsriset,
dock utan fruktan, ty han mindes som en
egenhet att här på ön ej funnos några ormar, hvilka
öfverflödade på Skamsund. Sällskapet log
vänligt mot honom, utan att gäckas med hans
förvåning, och han fortsatte vid godt mod.
Skogen öppnade sig till en ängsmatta med
många slags okända blommor i kanten. Midt
på ängen lekte unga gossar och flickor med
bollar. De hade också sina bästa kläder, men
Strindberg.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
