Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 KABANTÄNMi8TABN8 BEEÅTTEL6EE
Karantänmästarns första berättelse.
De hade rymt, företagit den häfdvunna nästan
lagstadda rymningen. Och det gick ett anskri genom
samhället; människorna togo sig åt hjärt-trakten,
fasade, beklagade, fördömde, alltefter som man anade
det fruktansvärda sorgespel som utspelats; två
hjärtan som slitits, tvà släkter som nu rasade mot
hvarandra; den öfvergifne mannen och det lämnade
barnet; ett sköfladt hem, en förstörd bana, hoptrasslade
affärer som icke kunde utredas; brutna
vänskapsförbindelser.
Det satt två herrar på en krog och ref i saken.
»Men hvarför skulle de rymma? Det finner jag
osnyggt I»
»Tvärtom I Jag finner vanlig blygsamhet fordra
att de lämna platsen åt den oförvitlige maken, så att
han slipper möta dem på gatorna. För öfrigt är det
hederligare att skiljas än lefva i otillåten förbindelse.»
»Men hvarför kan de inte hålla tro och lofven
och ed ? Vi höllo ut för lifvet vi, i lust och nöd...»
»Jo, och hvad det säg ut sen I Som ett gammalt
fågelbo om hösten. Andra tider, andra seder I»
»Men rysligt är det i alla fall!»
»Icke minst för de rymda! Nu börjar han si
Han som tog alla följderna. Nu får han sitt I»
»Och hon I»
♦ *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
