Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAEANTÄNMISTAEKB BEBITTELSEB 211
»Skall du gå ut?» frågade hon, »det skall jag
med, så då få vi sällskap.»
Han gick före med långa steg, hon efter. För
att pina henne sökte han solsidan utmed en hvit
vägg där hettan var enorm och det reflekterade ljuset
kom ögonen att svida. Därpå släpade han henne
ut till Chelsea, där inte ett hus fanns som kunde
skugga. Hon följde som en ond ande.
När de kommo till floden, tänkte han ett
ögonblick knuffa henne i vattnet, men gjorde det ej.
Han gick ner på stranden, där kalkskutor lossade,
ång-vinchar pustade stenkolsrök, trossar hindrade
passagen. Han hoppades hon skulle falla och stöta sig,
bli knuffad af hamnarbetare, önskade att en schåare
omfamnade henne och kysste, ja han trodde sig
kunna med lugn åse hur en hamnbuse våldtog henne,
så gränslöst var hans hat, och hennes.
Förgäfves klef han öfver tunnor och skottkärror,
gick midt igenom kalkhögar, ämnade ånyo hoppa i
floden och simma till andra stranden, men
återhölls af tanken att hon möjligen också kunde
simma.
Slutligen tog han en bugt som en af bromsen
förföljd tjur, ner åt Westminster där bakgatorna
vimlade af de besynnerligaste figurer, hvilka liknade de
hamnar man ser i skräckdrömmar; gick in i kyrkan
för att liksom skubba af sig en ohyra, men hon var
med, outtröttlig, tyst.
Så måste han hem slutligen, och väl hemma
satte hem sig i en stol och hon satte sig midt emot.
Då förstod han hur en människa kunde bli
mördare, och han beslöt att fly, sedan han först skrifvit
efter pengar.
Natten kom och han räknade på att då få samla
sina tankar, rå om sig själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
