- Project Runeberg -  Fagervik och Skamsund /
230

(1902) [MARC] Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230 TAßANTÄNJlISTABNS BKBXTTELSER

Han vax därför inlåst hela dagen och kastade
sig utan hänsyn in på den ekonomiska frågan.

»Har du pålitliga inkomster?» frågade han.

»Så opålitliga som en författare kan ha.»

»Godt, då får du göra som andra och skrifva
i tidningar.»

»Ingen tidning vill trycka mina artiklar.»

»Skrif då så att de bli tryckta.»

Detta var mer än en skeptiker och quietist hade
rätt att tåla, men han tålde det, och teg, fast
be-Bluten att taga en guitarr på armen och draga omkring
som dålig gatsångare, hellre än att sälja sin själ.

Den gamle som själf varit romanförfattare och
poet i sin ungdom men gifvit tappt i kampen för
brödet åt familjen, kunde ju vara berättigad säga:
gör du som jag fått föra. Men å andra sidan förstod
gubben efter egen erfarenhet hur svår en sådan strid
var, och han greps straxt af medlidande, talade
vänliga uppmuntrande ord. Men i nästa ögonblick
vaknade åter hans berättigade misstänksamhet och
minnet af hans offerakt en gång gjorde honom bitter,
så att han behöfde trampa ner en olycklig, hvilken
råkat komma under hans fötter. Och då han såg
huru denna teg och tog emot, sade väl honom hans
onde genius att denne man som så kunde tåla, endast
förmådde det i hoppet om att en gång sitta som
arf-vingen till detta hus. Och då talade han om kung
Lear, otacksamma döttrar, som läto sjuttiåringen sitta
ensam och väntade lifvet ur honom; under det de
beröfvade honom äran.

Så gick dagen, och när mågen drog sig undan,
skickades han efter att slita nya spön.

Som han förstod att tänka och lida med och i
andra, gjorde han icke en min att försvara sig,
drömde sig själf som gammal och undansatt,
föraktad och öfvergifven af sina bain.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fageroskam/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free