- Project Runeberg -  Fagervik och Skamsund /
241

(1902) [MARC] Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kabantXnhIstabsts bebIttelseb 241

Litet tolerantare mot medmänniskorna blef man
visserligen, men denna tolerans liknade bara moralisk
slapphet, ty när man kom så långt att man log,
öfverseende åt andras brott, var man icke fjärran från
brottet. När talet ofta kom på kärleken och det där
att han skulle älska människorna, hade han slutligen
formulerat sitt slutpåstående så: Jag hvarken älskar
dem eller hatar dem: jag dras med dem såsom de
dras med mig.

Hvad som emellertid gjorde att han aldrig fullt
kunde nedtryckas af en sorg, var det, att han hyste
en dunkel åsikt att lifvet saknade full realitet, var
ett drömstadium, och att våra handlingar äfven de
uslaste voro utförda under inflytande af någon
utanför stående stark suggestiv makt. Han kände sig
därigenom i viss mån oansvarig, förnekade icke sin
dålighet, men visste också att innerst in i honom
fanns en högt sträfvande ande som led af
förnedringen att vara iklädd kroppslig människogestalt. Denna
inre personlighet ägde det känsliga samvetet och
kunde i bland till hans förskräckelse tränga fram
och bli sentimental, gråta öfver hans eller sin
usel-het; hvilketdera var svårt att utröna! Då log den
andra åt den förres narraktighet, och detta, han
kallade det gudomliga lättsinnet, räddade honom bättre
än det sorgsna rotandet i eländet.

När han nu kom hem, fann han sin dörr stängd.
Anande, knackade han och sade sitt namn. När
dörren öppnades, hade han siu unga vildkvinna om
halsen, och han fann det lika naturligt, enkelt, som om
han lämnat henne på två minuter. Glad, yngre,
skönare hade han henne igen, och icke ett ord af
förebråelse, af efterfrågan, af förklaringar förekom, utan
endast detta: Har du mycket pengar eller litet ?

»Hvarför frågar du det?»

Strindberg. 16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fageroskam/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free