Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halsen det långa af brosk- eller benringar
sammansatta luftröret eller luftstrupen, som hos
de flesta fåglar är rak, ända till dess att den
nedtill delar sig i tvenne rör, ett åt hvardera
lungan. Hos åtskilliga vadare och simfåglar har dock
luftstrupen antagit annan form och bildar neduti
bröstet egendomliga bukter och slyngor. Vid det
ställe, hvarest luftstrupen delar sig, finnes i
de flesta fall en märklig mekanism, som fått namn
af det nedre struphufvudet och som utgör fågelns
röstorgan. Byggnaden däraf är ganska skiljaktig
hos fåglar af olika slag och med olika sångförmåga,
och hos de egentliga sångfåglarna, jämte några andra
få fågelslag, finnes dessutom en särskild för sångens
liflighet och styrka afpassad muskelapparat, bestående
af 5 till 6 muskler, hvilka äro fästa på struphuf
vudets ringar, så att dessa därigenom växelvis kunna
utvidgas och sammandragas.
Nervsystem och sinnesorgan. Nervsystemet består
såsom hos däggdjuren af hjärnan, ryggmärgen och
nerverna. Den stora hjärnan är alltid på ytan
slät och saknar således fåror och vindlar. Lukt-
och smaksinnet äro föga utbildade, och äfven känseln
synes endast i vissa fall vara af större betydelse och
är då väl utbildad i den hud, som bekläder näbben och
gör tjänst vid födans uppletande i dyn och i grumligt
vatten. Ehuru utöron saknas och öronöppningen vanligen
täckes af fjädrar, är dock hörseln i allmänhet väl
utbildad och stundom, såsom hos nattroffåglarna,
mycket fin. Hos några af dessa kan dock öronöppningen
genom en särskild klaff öppnas och stängas. Synsinnet
är mycket skarpt och synes öfverträffa alla andra
djurs i förmågan att se skarpt på långt håll och att
lämpa ögat efter olika afstånd. Såsom bevis härpå
kunna anföras roffåglarna, hvilka ofta sväfva omkring
så högt uppe i luften, att de ej äro synliga för
våra ögon men ändock genast se och upptäcka hvarje
för dem lämpligt byte på jordytan.
Lefnadssätt och fortplantning. De allra flesta
fåglar lefva i engifte (monogami), d. v. s. parvis
under fortplantningstiden; endast ett mindre antal,
såsom t. ex. vissa hönsfåglar och vadare, lefva i
månggifte (polygami), d. v. s. att en enda hane under
fortplantningstiden samlar omkring sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
