Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke förflutit förrän han infann sig på sin vanliga plats
utanför Olgas port.
Han stod där icke länge, men det gick dock ingen
dag därefter, då han icke strök förbi och kikade uppåt
fönstren.
Hvad ville han?
Han ville ånyo träffa henne, han ville ånyo säga henne,
hvad hon var för en, och fordra att hon skulle följa med
honom bort från detta skökonäste, där hon dvaldes.
Vi sågo, att han vid slutet af den händelse, som
tidningen benämde »dramat på Regeringsgatan», fattades af
en förlamande reaktion efter sitt nyss förut så vilda
framryckande. När folkhopen samlats och han sett Olgas
vanmakt, hade han plötsligt fått en känsla af feghet och
rädsla, som han omöjligen kunde motstå, och därför sökt att
obemärkt komma undan. I en veckas tid hade denna
skygga feghet varat, men sedan hade han repat mod. Han
hade återtagit sina vanliga promenader och åter börjat
rufva öfver Olga och hennes förhållanden.
När han en dag kom hem och öppnade dörren, föll
ett visitkort ned på golfvet, hvilket suttit instuckit i
dörrspringan.
Han kastade en blick på det med en sorglös
likgiltighet. Då han läst första raden fattades han emellertid af
en viss nyfikenhet.
Det var skådespelarns visitkort. På dess baksida stod
följande, skrifvet med blyerts:
»Glöm inte, att Ni till hvad pris som hälst måste
rycka den unga kvinnan ur den samvetslöse grefvens klor!
Glöm inte er plikt! Ni har en mission att fylla! Ansträng
er till det yttersta. Ni var ej hemma, då jag sökte er,
men vi träffas en annan gång.»
På det sättet gycklade den sluge aktören med den
sinnesrubbade kandidaten.
Men den sistnämde tog det ej som gyckel. Det var
ett starkt värkande gift, som dröps i hans själ. Det satte
hans sinnes vågor i svallning, det göt olja på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
