Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
er. Men då måste ni lägga bort det där sättet och
anförtro er fullt och obetingadt åt mig.»
Den manliga, värdiga tonen förfelade ej att göra sitt
intryck på Frank. Det märktes på ryckningarna i hans
ögonlock och de barnsligt veka läpparna, att han var nära
att brista i gråt.
»Så ja», fortsatte grefven i uppmuntrande hjärtlig ton,
»ni behöfver inte blygas för att visa er naturlig. Var
uppriktig och haf förtroende för mig!»
Och nu började den stackars förvillade ynglingen,
först oredigt och osammanhängande, men med mera lif och
åskådlighet ju längre berättelsen framskred, att tälja sin
dystra historia om lättsinne och njutningslystnad. Efter
en halftimmas förlopp kände grefven fullständigt hans
förhållande till Olga, den sköna sirenens utprässningar, Georgs
inbrott i faderns skrifbord och hans affärer med procentarna.
Då Georg till sist skildrade denna sista aftons
bittra erfarenheter, strömmade tårarna i heta floder ur
hans ögon.
När Georg första gången nämde Olgas namn i sin
berättelse hade grefven ryckt till och blifvit något blek,
hvilket Georg – för hvilken grefvens namn ännu var
obekant – ej i sitt upprörda tillstånd märkte.
»Ni har varit en lekboll för en samvetslös och
lättsinnig kvinna, som kanske på er velat hämnas hvad
andra brutit mot henne», yttrade grefven, då Georg slutat
sin långa, sorgliga bikt. »Men andra unga män ha gjort
lika sorgliga erfarenheter som ni och ändå repat sig och
blifvit duktiga karlar. Själfmordet är en dålig utväg. Det
är genom att lefva och göra nytta, ni skall försona edra
felsteg.»
»Hvad värde har lifvet för mig numera!» snyftade Georg.
Grefven log den pröfvade mannens melankoliska leende.
»Det där är barnsligheter!» tröstade han. »Om ett
eller annat år har ni påträffat någon god och älskvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
