- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
290

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

knäböjande, uppväxte nu en jubelorkan, som skakade husets
grundvalar och tycktes vilja lyfta taket. Många
hundratals händer framkallade ett oerhördt applådsmatter, andra
hundratal satte ett böljande haf af näsdukar i rörelse och
öfver ett halft tusental munnar tjöto i de mest växlande
tonarter fram en öronbedöfvande konsert af glädje- och
tacksägelserop ...

Orkanen räckte i flera minuter. Den tycktes aldrig
vilja taga slut. Den lät som om man ville storma
helvetets portar. Man omfamnade hvarandra öfverallt i
bänkarna och gräto i hvarandras armar, man steg upp på
bänkarna och hoppade jämfota i takt, man sträckte
armarna i krampaktiga rörelser mot taket, som om man
väntade att få se den Korsfäste slå ett hål på detsamma och
nedstiga ...

Om det fans någon bland publiken som aldrig förut
bevittnat ett arméns mera exalterade möten, skulle denna
kunna trott, att han kommit in bland en hop galningar
och förskräckt rymt därifrån, men för den, som känner
till hvad dessa sekelslutets religionsutöfvare kunna tillåta
sig i exstasens mest brusande ögonblick, var det precis
inte något oväntadt, då man besinnade, huru aftonens
händelser steg för steg förberedt och framdrifvit denna
stämning ...

Snart hördes emellertid den gälla hvisslingen.

Den signalerade nu icke någon ny frälsning, den var
en signal till hela den bullrande skaran. »Adjutanten»
vinkade med handen och inom några ögonblick hade
hvartenda ljud så småningom döttbort.

»Låtom oss bedja tyst! Låtom oss falla på knä!»
kommenderade den ledande.

Effekten af hans befallning var beundransvärd: Inom
en half minut låg hela skaran bedjande på knä och det
förra oväsendet efterträddes af en andäktig tystnad; i
hvilken endast de fanatiska Jesus-ljuden möttes och
genomskuro hvarandra från alla håll af salen...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0638.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free