Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Fröken Regina kommer till Korsholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jag skall säga min vän, att lyda är bättre än
gråta; den fågel, som sjunger för tidigt på morgonen,
är innan kvällen i hökens gap. Seden skall man ta där
man kommer. Klockan är nu sju på aftonen. Klockan
åtta bärs kvällsvarden in, klockan nio lägger du dig,
klockan fyra står du upp, och kan du ej karda eller
spinna, skall jag gifva dig linnesöm, så att tiden ej blir
dig lång. Därefter få vi talas vid, och när din piga
förstår att hålla munnen, får du henne åter. Rolig
godnatt; glöm ej att läsa din aftonbön; en psalmbok
ligger på nattduksbordet.
Med dessa ord stängde fru Märta dörren, och
fröken Regina befann sig allena. Ensam, fången, långt
borta i ett främmande land, värnlös lämnad till pris åt
en hård fångvakterska... dessa tankar voro icke de
gladaste. Fröken Regina föll på sina knän och bad till
helgonen, icke den kätterska psalmbokens böner, men
efter det radband af rubiner, som hennes morbroder
biskopen gifvit henne fordom till faddergåfva. Hvad
bad hon? Det veta blott himmelen och de mörka
murarna af Korsholm, men ett deltagande hjärta kan ana
hennes bön. Hon bad om de heligas bistånd, om trons
seger och kättarnes utrotande; hon bad äfven att helgonen
måtte omvända konung Gustaf Adolfs sinne till den allena
saliggörande kyrkan, att han, en annan Saulus, måtte blifva
en annan Paulus. Sist bad hon äfven om frihet och
försvar... och timmarna gingo, hennes kvällsvard bars
in, och hon märkte det icke.
Fröken Regina såg ut genom det lilla fönstret. Där
låg ett landskap i aftonsolens guld, en stilla vik med
sin förgyllda vattenspegel; det var icke det yppigt
grönskande Franken med dess drufvor, som just nu
mognade; det var icke den brusande Main, och staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
