Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Söderns och nordens kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maria, skona
hans lif, hans krona
Låt mig med lifvet hans brott försona!
Den ensamma gestalten, som sjungit den första
visan, närmade sig småningom tätt under slottsmuren;
det var en kvinna af folket, blek, med fordom vackra
drag af en intagande godhet. Utan tvifvel sökte hon
att uppfånga den främmande flickans sång, men det
lyckades henne ej, för tonernas dämpade ljud och för
språkets obekanta klang. Hon satte sig då på en sten
ett stycke utanför muren och riktade oafvändt sin milda
blick mot fången i slottsfönstret. Regina åter fästade
på henne sina mörka genomträngande ögon; man skulle
trott att båda fullkomligt förstått hvarandra, ty sångens
språk behöfver intet annat lexikon än hjärtat. Eller
sade dem båda en aning, den sjuttonåriga och den
trettiosexåriga, att de båda älskade samme man, att båda
sjöngo sin skeppsbrutna kärlek på en fjärran strand,
men på ett så oändligt olika sätt.
Uppe i norden äro sommarnätterna klara alltintill
början af Augusti, då ett lätt genomskinligt flor begynner
att efter solens nedgång utbreda sig öfver strand och
vikar. I medlet af Augusti, där man nu befann sig, har
detta flor redan tätnat och beslöjar med en mild och
mjuk skugga sommarens löf och lunder. Stiger då månen
upp öfver denna värld af försvinnande grönska, så finnes
i hela naturen intet mera vemodigt skönt än en sådan
augustikväll, när ögat, vant vid tre månaders oafbruten
dag, fasar tillbaka för mörkret och likväl ser detta mörker
i sin allraljufvaste skepnad, lik en mild sorg genomstrålad
af en himmelsk glans. Detta intryck kommer åter hvart år,
om man än lefde i århundraden; det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
