Print (PDF) - On this page / på denna sida - 11. Statsfången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Messenius gaf sin gäst ett tecken att taga plats vid hans sida. Hela det följande samtalet fördes på latin<footnote>Hvilket fältskärn här visligen öfversätter.</footnote>. -- Var mig hälsad, store man, som olyckan endast förmått upphöja! började främlingen, med klok beräkning anslående Messenii svagaste sida. -- Var hälsad äfven du, som icke försmår att besöka den öfvergifne! svarade Messenius med ovanlig höflighet. -- Johannes Messenius, känner du mig? fortfor den främmande, i det han lät dagen falla på sitt bleka ansikte. -- Jag tycker mig hafva sett detta ansikte förr, svarade fången tvekande. Men det måste vara ganska längesedan. -- Minns du ännu i Braunsberg en gosse några år yngre än du, hvilken uppfostrades jämte dig i de helige fädernes skola och sedan i ditt sällskap besökte Rom och Ingolstadt? -- Jag påminner mig det ... en gosse med stora anlag att en dag blifva kyrkans stöd ... Hieronymus Mathiæ. -- Denne Hieronymus Mathiæ är jag. Messenius kände en rysning genomila sina leder. Huru hade icke tidens tand, årens erfarenhet och jesuitismens själamördande lära förändrat den fordom blomstrande gossens drag! Pater Hieronymus -- ty det var han -- märkte detta intryck och skyndade att tillägga: -- Ja, min vördnadsvärde vän, fem och trettio års strider för den allena saliggörande kyrkans väl hafva kommit rosorna på dessa kinder att vissna för alltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
