Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Statsfången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Messenius gaf sin gäst ett tecken att taga plats vid
hans sida. Hela det följande samtalet fördes på latin[1].
– Var mig hälsad, store man, som olyckan endast
förmått upphöja! började främlingen, med klok beräkning
anslående Messenii svagaste sida.
– Var hälsad äfven du, som icke försmår att
besöka den öfvergifne! svarade Messenius med ovanlig
höflighet.
– Johannes Messenius, känner du mig? fortfor
den främmande, i det han lät dagen falla på sitt bleka
ansikte.
– Jag tycker mig hafva sett detta ansikte förr,
svarade fången tvekande. Men det måste vara ganska
längesedan.
– Minns du ännu i Braunsberg en gosse några år
yngre än du, hvilken uppfostrades jämte dig i de helige
fädernes skola och sedan i ditt sällskap besökte Rom
och Ingolstadt?
– Jag påminner mig det ... en gosse med stora
anlag att en dag blifva kyrkans stöd ... Hieronymus
Mathiæ.
– Denne Hieronymus Mathiæ är jag.
Messenius kände en rysning genomila sina leder.
Huru hade icke tidens tand, årens erfarenhet och
jesuitismens själamördande lära förändrat den fordom
blomstrande gossens drag! Pater Hieronymus – ty det
var han – märkte detta intryck och skyndade att
tillägga:
– Ja, min vördnadsvärde vän, fem och trettio års
strider för den allena saliggörande kyrkans väl hafva
kommit rosorna på dessa kinder att vissna för alltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
