Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Flyktingarne i ödemarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en ung djäkne, som blifvit därtill invigd på måfå i Åbo.
Ändock böjde flyktingarne med innerlig andakt knä i
den förödda helgedomen; de tyckte sig åter stå sin Gud
närmare, när de fingo tillbedja honom i den egna kyrkan,
så bofällig hon än var.
Från kyrkan gingo flyktingarne att söka sin by och
sin gård. De gnuggade sina ögon och sågo med
förvåning omkring sig. Det var så främmande och olikt
nu på den forna stranden, på den välkända kullen.
Grinden var borta, brunnen inrasad, stugan försvunnen;
det var icke lätt att igenkänna den gamla kära gården,
som nu var bevuxen med granar och enrisbuskar. Eller
hände sig någon gång, att en ny stuga de sista åren
hade rest sig på den gamlas fridlysta plats, och i den
nya stugan bodde nya, främmande invånare, som tagit
det öde hemmanet i besittning. Då uppstodo der inbördes
klagomål och långa tvister om äganderätten; och
det var förunderligt att se huru dessa menniskor tvistade
om den ena lilla och halfvilda jordlappen, medan landet
på flera mils sträckor låg öde och utan bebyggare.
Tio eller tolf dagar före jul tågade en sådan skara
flyktingar genom Storkyro socken. De voro omkring tio
hushåll, men ägde icke mera än två hästar att draga
sitt ringa bohag. Vägen förde dem öfver det forna
slagfältet; älfven låg åter frusen, stränderna åter
snöbetäckta; likasom på den märkvärdiga dagen för snart
åtta år sedan. Här och där kunde man under snötäcket
urskilja benranglet af en häst eller jordhögarne som
blifvit uppkastade öfver de slagnes grafvar; för öfrigt
intet spår på nära håll af den stora striden. Men Napo
by låg ännu öde och obebodd, till hälften nedrifven, till
hälften bränd. Några förfallna hus stodo kvar, men
folket skydde dem. Det nära slagfältet var ett för kusligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
