Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Fribytarens jagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några minuter därefter red Elias i sporrstreck
tillbaka mot Loilaks, spände sin häst för Heikkis lätta
kyrksläde och styrde kosan med rask fart norrut i den
stjärnklara, lugna och frostiga vårnatten.
-
10. Fribytarens jagt.
Elias Pehrson var icke en af dem, som förhalade
tiden, när något af vikt var att uträtta. Klockan
elfva på aftonen hade han uppnått Ny-Carleby och
stannade vid det oansenliga gästgifveriet i norra delen
af staden. Landshöfdingen baron Essen hade nämligen
under vintern låtit inrätta nya gästgifverier vid alla mer
befarna vägar, och skjutsen hade, med anledning af
tidernas dyrhet och bristen på hästar, blifvit förhöjd till
sex styfver milen.
Hela staden sof i sin djupaste nattro. Den tiden
gick man, enligt gammal god sed, till kojs klockan sju
eller åtta om aftonen och var uppe vid hangället klockan
tre på morgonen. Allt vakande vid ljus, där man ej
kunde åtnöja sig med eldskenet från spiseln eller
flamman af en pärta, hade dessutom denna vinter förbjudit
sig själf, alldenstund talgljus voro dyra och mycket
sällsynta. Än mindre fanns den tiden en enda lykta vid
gatorna uti Finlands städer.
Elias bultade oförfäradt på den stängda porten och
fördristade sig, när intet svar följde, att ropa:
– I kronans namn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
