- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Förra afdelningen /
101

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Samvetet tystnar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Ers excellens ... stammade han.

– Jag förstår. Ni behöfver respenningar. Se här.
Låt se att ni gör mig heder. Adjö.

Och van vid mekanisk lydnad, befann sig den unge
diplomatiske nybörjaren snart utom dörren, utan att veta
huru. Men grefvens blick mörknade, när han befann
sig allena.

– Jag måste rensa min omgifning, sade han till
sig själf. – I min tjenst bör man ej veta för mycket.
Hur har Ebba fått aning om ...? Kan hon verkligen
blifva mig farlig? Enfantillage! En kvinna har sina
sentimentala nycker. Men hon har rätt. Jag kunde blifva
suspect vid hofvet. Jag behöfver en succès hos kungen.
Huru? Förespegla honom den suveräna makten, som han
så lifligt efterfikar? Eller –? hos ces messieurs äro de
små medlen ofta bättre än de stora. Hvar finna en tråd
för att draga dockan i ledband? Om jag skulle ...?

Grefven ringde ånyo. Kammartjenaren kom.

– Jacques, låt kalla hit ryttmästaren baron Sparrfelt.

– Han väntar sedan en timme i förmaket på företräde
hos ers excellens.

– Godt. Låt honom komma in.

Sparrfelt kom – en ståtelig ung militär, men som
påtagligen icke varit med när krutet fanns upp.

– Min bästa ryttmästare – sade grefven förbindligt –
det gör mig ondt att man negligerat en så förtjent
mans befordran. Hade det berott af mig, skulle ni
längesedan erhållit majorsplatsen. Ingen är därtill mera
berättigad än ni. Men grefve Horn – ni förstår. Apropos,
er bror, har man sagt mig, efterspanar allt ännu förgäfves
den flydda dufvan från grefve Horns familj. Neka icke,
min bästa baron, att ni hade en viss partage i den
vilda finska fågelns försvinnande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/d/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free