Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. En vindskammare vid Västerlånggatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nej, min lilla elev, det kan jag ej lofva dig.
– Hvarför inte?
– Dit komma endast hofvet och några af riksdagsmännen.
– Men om jag bär mask, som alla de andra?
– Ej engång då. Du är nu långa flickan. Ditt
rykte kunde lida, och det skulle göra mig ondt.
– Adjö då. Hälsa rätt mycket till moster Sager!
Och med dessa ord, innan den förvånade ynglingen
förstod hennes atsikt, var hon försvunnen bakom granen.
Järngallret rasslade, rutan klingade. Bertelsköld sprang
till fönstret.
Hans första tanke var att Ester gömt sig bakom
granen. Hon fanns icke där. Gallret, fästadt i en ram
på gångjärn, var uppslaget – två rutor i kras. Ester
hade hoppat ut genom fönstret.
Den unge grefven var ej af de lättskrämda men
när han såg ut, såg den hisnande höjden, sög den stenlagda
gården under sig och intet spår af den vilda flickan
– då begynte hans bjärta att våldsamt klappa.
– Ester! ropade han.
Intet svar.
– Ester! fortfor han, elaka flicka! Säg ett ord att
du lefver! Vill du låta mig dö af oro?
– Får jag se kungen, eller hvad? ljöd en frisk
och munter stämma helt nära hans öra.
Bertelsköld såg sig om. Fönstret var på yttre sidan
försedt med en massiv, järnbeslagen lucka, och på yttre
sidan af denna lucka, som var uppslagen mot väggen,
höll Ester sig fast.
– Kom genast in, eller sätter jag hela huset i
alarm, utropade grefven, allvarsamt ond.
– Får jag se kungen? upprepade den envisa flickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
