Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 37. Två bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade Erik fasthållit karlen och efter en häftig brottning,
hvarunder han blef biten i handen, slutligen lyckats instänga
honom i en af sidokällrarna. Där måste han
finnas ännu.
Man följde Eriks anvisning, öppnade källardörren
och fann en död karl hängande vid en krok i muren. Man
drog honom i ljuset: det var kapten Neptunus Gast.
– Och han ville stjäla? frågade Erik häpen.
Larsson den yngre skakade på hufvudet och hviskade:
– Tacka din och allas vår eviga lycka, pojke, att
du kom i rätta stunden, men tig därmed, om ditt lif är
dig kärt. Därinne i källaren lågo fyra tunnor krut, som
kommo i går och skulle i dag föras ut i magasinet, men
glömdes i kungsbrådskan. Kapten Gast måste ha vetat
det, och efter han på sistone har till oss alla ett dödeligt
hat, smög han sig under villervallan in i källaren, för
att ... det är förskräckligt att tänka!
– När kungen var här ...?
– Ja. Han ville spränga huset i luften, och utan
dig, eller rättare Guds hand genom din, skulle Sveriges
rike nu varit änka. Men se, hin håle tog sitt!
–
37. Två bref.
Det fanns en person i Larssons hus, som icke haft en
aning om kungsbrådskan, och det var Penna. Som
vi påminna oss, hade denne hedersman, tagit för mycket
till bästa i sorgen och blifvit inkvarterad i nattstugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
