- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
66

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Den glänsande kulan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hällde han långsamt och högtidligt sju droppar uti den
bruna massan i glaskulan.

I ögonblicket såg Paul denna massa råka i häftig
jäsning och förvandlas i allt ljusare färger. Om några
minuter hade en mörk bottensats afsatt sig uti glaskulan,
och därofvanför kokade en kristallklar vätska
af förunderlig glans och skönhet. Från glaskulan
spridde sig denna glans, som nästan bländade ögonen,
lik det klaraste månsken öfver alla föremål i det med
rökelse uppfyllda rummet. Allt kring de två männen
tycktes röra sig och få lif. Golfvet gungade, trefoten
darrade, hyllorna lyftade sig, bordet höjde sig,
ugnen flyttade sig, deglarna rullade fram och åter, de
glödande kolen tycktes dansa, och skugglika gestalter
framskymtade genom röken, likasom famlande emot
cirkeln och åter spöklikt försvinnande bort i del
toma.

Klockan slog tolf.

Paul såg rummet röras och glänsa, han såg gestalterna
framskymta och åter försvinna. Han trodde
ej sina ögon, han tog sig för pannan. Hans tinningar
bultade, hans kinder glödde; han ville protestera mot
detta gyckel af hans förrädiska inbillning, men hans
tunga nekade att göra sin tjenst. Han kände att han
var fullkomligt vaken: han såg allt, hörde allt, men
han kunde ej röra sig och hade förlorat hälften af sin
omdömesförmåga.

Otålig, förbittrad, misstrogen, fäste Paul sin blick
på häxmästaren, i hopp att ertappa honom vid någon
obevakad rörelse, som utvisade att han stod i hemligt
förstånd med någon i rummet förborgad medhjälpare.
Men doktor Martin stod där lika stum och orörlig,
med den skarpa blicken oafvändt riktad mot en punkt


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free