- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
207

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Högsta anbudet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

möjligheten, att den gamle, halfblinde domprosten Pryss
i Åbo en vacker dag kunde vandra all världenes väg,
och för en så bedröflig händelse vore det af mycken
vikt att hans plats skulle intagas af en fosterländskt
sinnad man, som förstod att bevaka ståndets intresse,
hvarför han, Larsson, vore beredd att uppoffra sig för
detta tunga och ansvarsfulla kall, ifall han därtill erhölle
skriftlig försäkran om survivansen. Förbindelsen
utfärdades – ty hvad föråmdde ej Mössorna? – och nu ändtligen
insåg den vördige mannen, att Hattarne hade i högsta
grad orätt och Mössorna däremot voro fäderneslandets
ende sannskyldige grundpelare. Affären var ej att
förakta. Hvilket oskattbart värde har ej en öfvertygelse,
som först på ena, sedan på andra sidan inbringar den
vackra frukten af inalles åttatusenfemhundra plåtar och
en domprostevärdighet!

Jonas Bertila fann sin släkting vid det briljantaste
lynne och fattade i sin oskuld mod att beklaga sig öfver
det oförskämda mutsystem, som rådde vid riksdagen.

Prostens breda läppar krusades af det behagligaste
smålöje.

– Du må väl säga! suckade han och höjde blicken
andäktigt mot taket. – Världen är full af ondska, och
Mammons trälar tänka på intet annat än sin köttsliga
lusta. Vi måste rusta oss till en hård strid och ej
heller försmå världsliga vapen. Vi måste se till att en
ringa del af denna världens håfvor kommer på värdiga
händer, den goda saken till fromma. Vi få ej stöta
ifrån oss de timliga gåfvor himlen kan skicka oss, för
att befordra kyrkans och landets bästa.

– Det förstås; men vördige far tar väl icke mutor
ändå? frågade bonden oskyldigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free