- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
241

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Remnan i isen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Jag lofvar dig stryk om du tiger, och en plåt
om du talar ärligt, svarade Paul, som anade att gossens
förtviflade snyftningar stodo i något sammanhang med
folkets underliga miner i byn.

– Så fälle skall jag snacke allt som det är, sade
Rasmus, för si junkern skall ändå få veta’t, och jag rår
inte för att salig hennes nåd var så trolsker af sig.
För si, nog var hon en kristen människa, fast det inte
skall stå så rätt till i Finnmarken och Ryssaland, där hon
skall vara barnfödder, som folket säger. Gu’ signe
själen.

– Hvilken hennes nåd?

– Ja, si det var knuten, sa’ skomakarn, när han
fick en loppa i becktråden. Pine dö, hvem annan skall
det vara, än salig grefvinnan, mor hans?

– Är du förryckt, eller har tjocka Hans narrat
dig med sig på krogen?

– Si, nu blir junkern arger igen, sade gossen och
makade sig försiktigt åt sidan.

– Du ser ju att jag är lugn! sade Paul, och allt
hans blod var i svallning.

– Fälle kunde jag tro han visste det redan, återtog
Rasmus, allt ännu färdig att i nödfall rädda sig med en
hastig flykt. – För si, jag snackade något i går om
salig grefvinnans svartkonst, och det fick jag betaldt för
af mästaren. Men tungan är ett ondt ting, sa’ käringen,
när hon tog droppar, och i natt red mig maran. När
jag steg upp, var hufvudet som ett bly, och den fule
har knipit mig hela dagen ända in i lillfingret. Inte kan
jag stå, och inte kan jag gå, och när jag skall rida,
dansar hvar gärdsgårdsstör som en golfståndare på ett
gästabud. Si, det har jag för det jag var breder
i mun.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:37 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/f/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free