Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 9. 1864
- Axevalla af Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| FAMILJ-JOURNALEN. N:o 9. 1864. Ill. C L Rudolph, del |
Axevalla.
Mellan de bägge urgamla Westgötastäderna Skara
och Sköfde utbreder sig, österut från den förra,
en vidsträckt slätt, "så jemn och slät, att dess
like finnes på få orter i riket", under somrarne
upplifvad af hvita tältrader, manövrerande trupper,
glittrande bajonetter, hvirflande trummor och en
liflig fältmusik, hvars toner afbrytas af brakande
handgevärssalvor, men under största delen af året tom
och öde samt besökt endast af den, som färdas fram
på den landsväg, hvilken genomskär densamma. Slätten
kallas Axevalla Hed, och det lif, som under en del
af sommaren förspörjes derpå, härleder sig från
de trupper, Skaraborgs och Westgöta regementen,
som här hafva sin mötesplats. Den är egentligen en
utbruten del från kronoparken Wallen, blef under
konung Gustaf IV Adolfs regering (1803-1805) planerad
för att tjena till exercisplats och omfattar, tillika
med den ännu bibehållna kronoparken, hvilken blifvit
till största delen uthuggen, en areal af vid pass 500
tunnland, med en längd af 2,250 och en bredd af 1,500
famnar. Till exercisplatsen hör ett på kronoparken
beläget hemman, kalladt Wallen eller nya Axevall, och
bebygdt med alla sådana byggnader, som behöfvas för en
större truppsamling, icke till förglömmandes en både
smakfull och ändamålsenlig byggnad för de kungliga
personerna sjelfva, i händelse de skulle vilja bevista
öfningarne, såsom tillfället var t. ex. år 1858,
då ett större öfningsläger af svenska och norska
trupper var samladt på heden.
Redan i fordna dagar har denna trakt af Westergötland
varit befolkad, och den nuvarande heden, som sannolikt
länge varit en sådan, synes hafva varit begagnad som
begrafningsplats af det folk, hvilket bebott dessa
nejder före de Götiska invandringarnes tid. Ännu år
1805 qvarstod på Axevalla hed en forngrift, af folket
i orten allmänneligen kallad Jättegrafven eller
Odinsgrafven, en af dessa urgamla halfkorsgrafvar,
som synas varit inrättade till den sista hvilostaden
för hela familjer. Denna graf, hvars helgd stördes
för hedens jemnande till exercisplats, var belägen
på en jordhöjd och hade fyra takhällar af granit
om halfannan alns tjocklek samt så väldiga till
storleken, att en af dem skall hafva vägt ända till
117 skeppund. Då takhällarne aflyftes, visade sig
inunder dem och utmed halfkorsgrafvens sidoväggar
18 små stenkistor, hvar för sig formad af uppresta
stenskifvor, och i dessa kistor befunnos lika många
benrangel i sittande ställning. Benranglen voro
på en alnstjock bädd af aska och kol hopklämda i
denna ställning, med undantag af ett enda, som på
södra sidan låg utsträckt framför de öfriga. De hade
tydligen tillhört personer af olika åldrar och kön,
och bredvid dem träffades flintknifvar, pilspetsar, en
liten skaftlös hammare af bernsten och en genomborrad
perla af samma
ämne. Mellan takhällarne och den egentliga griften,
som hade en höjd af två alnar, låg en alnstjock bädd
af kol, mylla och kullersten, och ofvanför denna kom
ett tomrum af 1/2 aln. Hela grafgrottan höll 12 alnar
i längd, 4 i bredd och 4 1/2 i höjd. Grifter af samma
beskaffenhet hafva blifvit upptäckta i närheten och
bevisa, som ofvan sades, att heden varit en urgammal
grafplats för ett folk, som icke kände bruket af
hvarken bronz eller jern, utan hade redskap af flinta
och prydnader af bernsten, men icke desto mindre
var i stånd att åt sina döda uppföra grafställen af
jättestenar, till hvilkas lyftande och flyttande vi
måste använda invecklade machinerier. Det var en från
jorden hädangången generation, som här sof den eviga
sömnen.
Många och långa år efter den tid, då detta
"stenålderns" folk här begrof sina döda, många och
långa år före vår tid med dess krigiska lekar på
Axevalla Hed, stod här, på en udde i den tilliggande
sjön, en åldrig borg med tjocka, bergfasta murar,
omgifven med djupa grafvar åt landsidan samt rundt
omkring försvarad af höga vallar och väldiga torn. På
något afstånd derifrån befunnos spridda skansar,
och försvarsverken slutade med en stor skog, kallad
Wallen. Der allt detta stod, växer nu frodig löfskog,
och midt i den fordna borgen, på sin tid en af de
starkaste i Svea och Göta riken, står nu ett enträd
af ovanlig storlek. Borgen var Axevalla Slott, under
medeltiden ett slags centralfästning, ett medeltidens
Carlsborg, och dess historia skola vi nu söka förtälja
för våra läsare.
När Axevalla Slott först anlades, känner man icke;
sannolikt härleder sig borgens första upprättande
från början af det kristna tidehvarfvet, under
hvars brytningar den fasta byggnaden ofta blef
en tillflyktsort för konungarne. Så berättas, att
redan konung Inge den Yngre och konung Sverker den
Gamle skola hafva uppehållit sig här. Under konung
Waldemar, den förste af Folkungaätten, namnes sedan
Axevall. Som bekant, hade Waldemar af sin bror Magnus
blifvit beröfvad Sveriges krona och sökte hos sin
svåger, konung Erik Glipping i Danmark, biträde till
hennes återtagande. De begge svågrarne inryckte då
i Westergötland, det för fientliga angrepp alltid
utsatta gränslandet, och under detta härjningståg
skola Waldemar och Erik hafva på Axevall uppehållit
sig från Trettondedagen till Påsktiden år 1278. Men
Waldemar fick ej sin krona tillbaka; Magnus och
Erik Glipping försonades med hvarandra, och Waldemar
slutade, som man vet, sina dagar, dock i furstligt
fängelse, på Nyköpingshus, det slott, som uti hans
ätts historia spelar en så fruktansvärd roll. Konung
Magnus, sedan kallad Ladulås, lemnade, efter ingången
fred med danska konungen, slottet Axevall med dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0261.html
