- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 /
305

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10. 1864 - Gustaf Raddes resor i Östra Sibirien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I ethnologiskt hänseende framställer sig hos invånarne
kring Baïkal-sjön en skarp motsats. Buriäterna
höra till mongoliska stammen, tunguserna deremot
till mandschu-stammen, och båda folkslagen äro till
böjelser, anlag och andlig utveckling väsendtligen
skiljda. Tungusen är af naturen gladlynt, liflig,
dristig och en skarp iakttagare, buriäten deremot
utan andlig lifaktighet, slö, likgiltig, sluten,
grof och feg. Den förre, en oförsagd jägare, född
i barrskogarnes dysterhet, jagar ifrån ungdomen de
vilda djuren, den sednare betar sina hjordar, fångar
fisk och framsläpar i sina osnygga, för-rökade jurter
ett lättjefullt lif.

Frölicha- eller Dawatschanda-sjön.
Frölicha- eller Dawatschanda-sjön.


Radde fann buriäter öfverallt på sjöns vestra sida,
äfvensom de inneha ön Olchon. Tunguserna ströfva
omkring vid norra och östra stranden samt betrakta
en viss landsträcka som deras uteslutande egendom,
som ett jagtrevier, det de ensamme ha anspråk på. Den
baïkaliske buriäten förändrar blott två, högst tre
gånger sitt lägerställe; han har yppigt betesland och
drifver sina hjordar från sommarbete till en annan
plats, der de öfvervintra.

Buriäten är kraftfull, fastän hans muskelsystem
icke synes vara starkt utveckladt,
sällan mager, samt har anlag för fetma.
Han har svart, stripigt hår och större ögon
än tungusen; ansigtet är fylligt, munnen bred,
näsan sällan stark eller böjd, vanligen trubbig,
intryckt och i ungdomen uppåtvänd. Förherrskande
är det flegmatiska temperamentet. Buriäten
arbetar endast så mycket som fordras,
för att stilla hans hunger, och hustru och
barn måste åtaga sig hushållningen mer än
husfadern sjelf. Allesammans äro särdeles
slutna och halsstarriga, föga tjenstvilliga,
till och med vid utsigt om god förtjenst samt
bedraga gerna under byteshandel, men grofva
stölder förekomma icke. Det andliga lifvet
är hos dem så föga rörligt, att de knappt fästa
uppmärksamhet vid vapen och redskap, dem främlingen
visar dem; deremot älska de med passion tobak och
rusande drycker. För inverkningen af spritdrycker
hafva de en högst sensibel fysik, ty fastän deras
darosjun, ett af syrlig mjölk tillredt bränvin,
endast innehåller omkring tio procent spiritus,
behöfves dock endast små qvantiteter deraf, för
att göra buriäten drucken, och han hängifver sig då
åt en öfverdrifven munterhet. Deras
föda består mest i kött af allehanda slag, de
förakta till och med icke sjelfdöda kreatur, och
Radde såg ofta, huru de vid elden svagt rostade, samt
utan tillsats af salt, förtärde kadaver af fåglar,
hvilka han för ett par dagar sedan bortkastat. Äfven
inelfvorna försmås ingalunda: tarmar af villdbråd,
knappt rengjorda samt lindade omkring käppar,
upphettas vid elden och ätas derefter; det rå späcket
af skälen anses för en läckerbit, hvilket, i parentes
anmärkt, också gäller hos tunguserna. Buriäten afskär
en remsa af fettmassan, biter sig fast i ena ändan
med tänderna, lyfter med handen upp den andra i vädret
samt kapar med knifven af en bit, den han förtär utan
salt och bröd. Det sednare bereda de icke sjelfva,
utan tillbyta sig sådant af ryssarne; säd krossa
de till gröt, ty qvarnar äro dem obekanta; tegelté
njutes tillsammans med salt och fett, icke med mjölk.

Flera byar betraktas som ett sammanhängande helt,
samt betecknas med ett gemensamt namn. Buriäten
lefver gerna tillsammans i större sällskap. Bostaden,
jurten är vanligen sexkantig, låg och bygd af öfver
hvarandra lagda bjelkar samt har fyra till fem famnar
i diameter. Eldstaden är anbringad
i midten, emellan fyra poster, som uppbära ett tak,
hvari finnes en öppning för rökens afledande. Genom
denna öppning infaller också ljuset. Hela husgerådet
består i några urhålkade stammar, för mjölkens
bevarande, ett par lädersäckar, påsar och vispar,
allehanda verktyg af jern samt ett par drägter af
läder.

Buriäterna på ön Olchon ha stora fårhjordar och sälja
ull; hornboskapen är oansenlig; hästarne förnöjsamma
af sig, så att ett rätt magert bete är tillräckligt
för dem; om vintern skrapa de fram sitt foder under
snön och ändock trafva de hela dagen ihärdigt. Den
hvita färgen är rådande, ty ibland tio hästar finner
man i medeltal sex skimlar. Men buriäterna rida också
sin hornboskap. Många af dem äro fiskare och bedrifva
fångst af Omul-lax; jagten är bisak.

I afseende på de religiösa föreställningarne, hänga de
fast vid schamandömet, vörda många platser vid sjön,
isynnerhet uddar, enstaka klippor, varma källor och
höjder, ty dessa anses af dem för ställen, hvilka
bebos af goda eller onda andar, som de offra hudar,
band och tagel. Husliga offer bestå i framsättande
af jäst mjölk och djurhudar;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:40 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1864/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free