324 (Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11. 1864 - Den Gamles Afsked af Claës Joh. Ljungström - De talande fåglarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gubben här tystnade, lyfte sin blick mot himlen och knäpte
Händerna hop ....
Då sänkte sig ned osynlig en ängel,
Hvilken med sakta hand vidrörde hans panna och hjerta.
Pulsarnes urverk stannade af, och ögonen slötos. –
Solen sken in i detsamma och spred förklaringens strålar
Öfver de bleknade drag, hvarpå döden sin hälsningskyss tryckte
Vinden derute drog sakta sin suck, som hade den fruktat
Störa den himmelska frid som rådde der inne i stugan.
Fåglarne sjöngo så ljufligt sin sång der uppe i träden,
Som om de sett den anden som for, på ljusvingar buren,
Hän till sitt hemland dit upp, hvarifrån han hade sitt ursprung.

Claës Joh. Ljungström.

De talande fåglarne.

En gammal grekisk filosof, en riktig spefågel, påstod
att menniskorna blott skiljde sig från fåglarne
derutinnan, att de senare hade fjädrar, de förra
inga. Många fåglar ha verkligen äfven i hela sitt
väsen något så egendomligt tokroligt och på samma gång
åter förståndigt, att det alls icke väcker förvåning,
när man i sagorna läser om förtrollade prinsars
och prinsessors förvandling i fåglar. Men ett ännu
egendomligare intryck gör en sådan tvåbent, befjädrad
tingest, då han lärt sig uttala några ord och med
möjligast vigtigaste min gifver dem till bästa. Af
inhemska fåglar är, utom staren, korpslägtet berömdt
för denna förmåga; bland de utländska papegojorna.

I många trakter har staren derigenom blifvit ett slags
hemfågel. Man hänger upp en låda med en öppning och en
pinne der framför i ett träd eller på husgafveln samt
riktar öppningen vanligen emot öster. Allt efter som
vintern är sträng eller mild till, återvända stararne
förr eller sednare från sin vinterresa. Under de
första vårmånaderna para de sig och välja antingen
en sådan låda eller ett hål i ett gammalt träd till
sitt bo. Ha de tillbringat ett år i boet, uppsöka de
nästa vår detsamma, rengöra och reparera det. Utan
särdeles konstfärdighet inrätta de sin bädd af torra
blad, grässtrån och fjädrar samt
lägga vanligen sju askgrå-gröna ägg. De unga
stararne äro före första fällningen rödblackiga, ha
mörkbrun näbb och inga fläckar. De gamla hanarne
erhålla deremot ett ganska vackert yttre. Näbben
blifver på våren gul, om vintern svart-blå,
fjädrarne nästan svarta, under det att öfre hälften af
ryggen och likaså bröstet är öfverdraget med glänsande
purpurskimmer samt största delen af fjädrarne försedda
med hvita spetsar, så att fågeln blifver vackert
hvitspräcklig. Hos honan äro de ljusa fläckarne
ännu starkare, hvarföre hon tager sig ännu brokigare ut.

Så fort den gamla staren åter anländt till oss, gör
han sig märkbar genom den egendomliga locktonen,
hvilken klingar som "schär" eller "schu". Likaså
efterapar han särskilda strofer af andra fåglars
sång, qvittrar ena gången som en sparf, den andra
som en ledamot af sångarslägtet, medan han straxt
derpå knarrar som ett osmordt skottkärrhjul eller en
dörr. Underligast klinga toner, som erinra om ett
qvarnhjul i full gång. En enda fågel kan förorsaka
samma larm, som om en hel flock sparfvar och starar
vore inbegripna i den häftigaste strid med hvarandra.

Vill man dressera honom till sång eller tal, måste
han tagas möjligast ung ur boet. Man fodrar honom med
semla, uppmjukad i mjölk, med ostsmulor och något
finhackadt kött, under det att han tidtals förses
med mjölmaskar och myrägg. Som han gerna badar sig,
erhåller han städse rikligt med friskt vatten.
Isynnerhet måste man aktgifva på, att den unge
staren får hänga ensam på ett mycket lugnt ställe,
der han icke distraheras genom andra ljud. En melodi,
som ofta hvisslas för honom, lär han sig efterhand;
skall han lära sig tala, måste alltid samma person
utsäga samma ord för honom. Med många starar kan
läromästaren emellertid bemöda sig så mycket som
helst, och de lära likafullt ingenting; andra åter
fatta påfallande hastigt och väcka genom den mängd
ord, de förmå uttala, rättvis förvåning.

Gamla starar lära sällan tala. Många vänja sig så lätt
vid lifvet i rummet, som vore de uppfödda derstädes,
under det att
andra hårdnackadt försmå fodret och hellre hungra
ihjäl, än fördraga fångenskapen. Sådane gamla
fåglar fångas med limspön, eller i vassen medelst
fiskryssjor, i hvilka sättas fiskar.

Ymnigast förekomma stararne i trakter, der vidsträckta
ängsmarker omvexla med säfviga kärr. De samla
sig då, så snart kläckningstiden är förbi, i stora
flockar, hvilka bete sig som en väl inexercerad trupp
soldater, svänga sig efter tempo, stiga och falla,
flyga snabbt samt beskrifva lika så behändigt vinklar
och bågar. Under dagen skingra sig dessa trupper på
markerna, söka efter maskar och fånga med
förkärlek gräshoppor. Ofta ser man enskilda individer
spatsera omkring på kornas och fårens ryggar samt
befria dessa djur från deras ohyra. Emot aftonen
gruppera de sig och skynda till sina nattqvarter,
fuktiga ängar. Mot nattliga anfall genom rofdjur äro
de då skyddade genom vattnet och dimman; men menniskan
söker icke förty att komma åt dem. På sådane ställen
utspännas stora nät, och när fåglarne under mörka
natten äro försänkta i djup sömn, drifva de i båtar
roende fiskrarne dem genom kastning med småsten
åt nätet till, hvilket, då det nedfaller, betäcker
tusentals fåglar.

Af korpslägtet är korpen störst. Ett enda par
beherrskar vanligen en vidsträckt areal och företager
här sina roftåg, på hvilka också unga änder, höns,
småfåglar, harar, hamstrar och dylika däggdjur få
stryka med. Sitt bo bygger den skygge och sluge fågeln
på möjligast ensamma och svårt tillgängliga ställen,
antingen det högsta trädet i en skog, isynnerhet
om toppen är förtorkad, eller på branta klippor,
ruiner o. m. d. Här läggas i Mars 3-4 ägg, som äro
grågröna, mörkt punkterade och fläckiga. Under det att
honan rufvar på dem, förser hanen henne med föda. På
ungarnes uppdragning använda båda föräldrarne stor
omsorg och söka försigtigt aflägsna hvarje fara från
de små, hvilka de förse med rikligt foder.

Har man tagit en sådan ung korp tidigt ur boet,
vänjer han sig lätt vid sin herre, dock är äfven hos
dessa fåglar naturen

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/famijour/1864/0328.html

		Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 / 324 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|