Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier vid vägen. V. Lothar. - Framtidsbilder. Lea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Mordet? Fru Moberg? ... Min frus syster?,,
upprepade pigan och gapade ännu mera.
"Jag kallar det så, ty mycket bättre var det ej? Hur
länge lefde frun efter förskräckelsen?"
"Nå, du min store!" sade Manda och var färdig att
digna. "Detta hade min fru icke hört ett ord om,
då hon skickade mig hit, för att få låna en rolig
bok att läsa i. Nu ska’ hon ta’ vid sej, när hon
får höra ett sådant elände! Fru Moberg mördad! Gud
förskone!" Och med dessa ord ville hon ut ur rummet.
"Manda, kära barn, var klok och förnuftig och skräm
inte lifvet af din fru! Gå ut i köket och sätt dig,
medan jag ser efter en bok att lemna dig; men inte
passar väl en rolig!" sade min moster.
"Hvad skola vi nu taga oss till?" frågade hon i högsta
ångest, då hon efter att hafva försäkrat sig om att
pigan inkommit i köket, skjutit regeln för, så att
hon hade henne fast, som råttan i en fälla. "Kommer
hon hem till sin matmor, skrämmer hon vettet af henne,
och det är vi, som äro skulden dertill. Då blir sista
villan värre än den första."
"Det går då alls inte an! Då är det bättre att jag går
och bereder henne på olyckan, så att hon åtminstone
får veta den på ett hyggligt och passande sätt", sade
fru Nollenberg, med en viss tragisk njutningslusta,
ej olik en liksveperskas, när hon får kallelse till
ett sorgehus.
"Nogare betänkt, är det dock föga grannlaga, att vi
gå hennes närmaste slägtingar i förväg med en sådan
underrättelse", anmärkte min moster.
"Då vet jag intet annat råd, än att du låter sätta
pigan i polisvakten, ty på annat sätt lär du svårligen
kunna försäkra dig om hennes tystlåtenhet", genmälde
fru Nollenberg stött.
De bägge fruarne voro verkligen bedröfliga att åse;
något komiskt blandade sig i deras bekymmer, som kom
mig att le, under det jag gerna skulle velat trösta
dem. Det hade hela tiden förefallit mig, som väl
mycken öfverdrift legat i hela berättelsen, eller,
att den goda fru Nollenberg fått den "om bakfoten" –
i fall detta vulgära uttryck är tillåtet – hvarför
jag tillsporde henne om de närmare detaljerna af
händelsen, jemte källan hvarifrån hon hemtat dem.
"Jag känner ingenting, hvarken mer eller mindre
än hvad jag redan sagt. Så, som jag låtit er höra
historien,
berättade Rosa Nätt för mig densamma, hvilken hon
hört af tvänne herrar på gatan i mor’se."
"Rosa Nätt!" Nu uppgick ett ljus för mig och jag
sade: "Ni har rätt! Något sådant som ni berättar har
verkligen tilldragit sig och jag känner ända till
namnet både på "röfvaren och rånaren", som ni behagar
kalla honom, som äfven på hans lyckligen undsluppna
offer ..."
"Jaså, hon slapp undan? Men våldsverkaren blef väl
gripen? Och detta har ni icke sagt oss förr? Fru
Moberg lefver alltså?"
"Jag hoppas det. Det är min gamle hederlige onkels,
krigsrådet H–s katta, Nelli, som blifvit öfverfallen
af Brandt, en hund tillhörande en herre som bor i
samma hus. Se der hufvudpersonerna i det sorgespel,
ni i så storartade dimensioner återgifvit."
"En katta?"
"Med tvänne små dagsgamla ungar."
"Och en hund?"
"Det är omenskligt!" sade fru Nollenberg.
"Kan icke nekas!" svarade jag. "Men förhållandet blir
dock som jag sagt. Det var min onkel som berättade
saken för undertecknad, hvilken ganska väl påminner
sig, att mamsell Nätt just derunder råkade passera."
"Det skall Rosa min sann stå till ansvars för hos
mig", sade fru Nollenberg med förtörnad min.
"Och hvem skall stå till ansvars hos den hederlige
Moberg, för de anklagelser han så oförskyldt fått
uppbära?" frågade jag. "Han skall säkert blifva helt
öfverraskad vid underrättelsen derom."
"I himlens namn, ni ämnar väl icke tala om det för
honom?" ropade fru Nollenberg och fattade mig i armen.
"Jo visst, min goda fru! Det vore verkligen att
förhålla den hedersmannen sin goda rätt, skulle
han icke få roa sig åt en historia, hvari han
sjelf har en så värdig roll. Och hans hustru, och
fru Rosengren, och hennes piga, sedan, hvad de alla
skola blifva er förbundna. Eller hvad säger ni, min
goda moster?" tillade jag vändande mig till henne
och tagande min hatt.
Min moster skrattade rätt godt i det hon plockade
tillhopa de kringspridda sorgsakerna, och sade:
"Der ser man huru af en liten historia kan blifva en
stor."
Lothar.
Se detta barn, en sluten rosenknopp,
Hvars blommas doft en dag skall sällhet sprida!
Se modrens blick, af kärlek full och hopp.
Ömt hvilande på engeln vid dess sida.
Hur lekfullt söker ej den späda hand
Det sväfvande, det falska klotet fatta,
Hur hjertligt, när det lyckas allt ibland
Den lilla hörs i segerglädje skratta!
Af lyckans hjul är nystanet en bild:
Vid modershanden det sig fånga låter,
Men för den vuxna, ack! från handen skild,
Det rullar bort och finnes sällan åter.
Det rullar bort mot ryktets tempelport
Och genom kärleks ljufva myrtenlunder;
Det rullar genom guldets glimmerort
Och vi – vi följa, om vi än gå under.
De täta lockar glesna mer och mer
Vid mödan att det trollska nystan fånga,
Och qvällens månljus faller sakta ner
Och vinden tystnar, skuggorna bli långa.
I aftonskimret då de stora barn
Med lösa ändar af sitt nystan leka
Och tro att det är helt, det brustna garn,
Och för hvarandra på dess färgprakt peka ...
En sorglig bild, fast oftast allt för sann! –
Dock vilja vi ej länge dervid dröja,
Men teckna i vår fantasi en ann,
På fliken af den lillas framtidsslöja:
Mytologiens bildergalleri
Ett ämne gifve oss, det man kan gilla:
En Theseus framstår för vår fantasi,
En Ariadne ha vi i den lilla.
En labyrint – en Minotauros – ve!
Hvar yngling – hvarje Theseus – nog dem finner,
Så äfven din, du lilla, låt då se
Din kärleks ledtråd båda öfvervinner!
Hvar afväg är en labyrint, och hvar
Passion en Minotauros, svår att döda,
Men blott en Ariadnetråd du har,
Kan, yngling, tusen odjur du föröda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
