- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VI, årgång 1867 /
22

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tafla från National-Muséum. - Det elektriska ljuset - Ett minnesblad. Af Lea

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Wallanders taflor återfinnes äfven här. Det
landskapliga i taflan är mästerligt, företeende en
ovanlig grace, så väl i färg som teckning, visande
att namnet Wahlberg förtjenar att nämnas bland de
främstes af våra landskapsmålares.

Taflan i sin helhet gör ett storartadt och gripande
intryck, företeende en af dessa fruktansvärda
dramer, som – för att tala med Victor Hugo –
visa menniskans kamp mot »naturens ananke».

Svante.


Elektriciteten yttrar sig i en mängd verkningar, hvilka, efter all
förmodan, icke ännu blifvit tillfyllest utrönta och
förklarade, ehuru många af dess egenskaper blifvit
genom de sinnrikaste apparater bragte i användning
för de mest olikartade ändamål.

Om man t. ex. bringar trådar af åtskilliga metaller i
förbindelse med ledningen till ett elektriskt batteri,
så åstadkommer den elektriska strömmen, allt efter
batteriets styrka, en sådan hetta, att tråden antingen
glödgas eller smälter och förflyktigas. En jerntråd
smälter utomordentligt lätt. Silfvertråd förbrinner
med grön, guldtråd med vacker blåaktig låga. Tråd
af platina, den hårdaste af alla kända metaller,
smälter vid ett tillräckligt starkt batteri med ett
särdeles praktfullt, hvitt sken. Fransmannen Desprez
smälte med ett af 600 elementer bestående batteri,
vid hvilket voro anbragte kolspetsar, på’några få
minuter 250 grammer platina. Kol är den enda kropp,
som icke tillintetgöres genom den elektriska strömmen,
utan lyser med hvitt strålande, starkt sken. Derföre
använder man kol vid framställandet af det elektriska
ljuset. I åtskilliga stora städer, särdeles Paris,
har man redan gjort lyckade
försök att upplysa offentliga platser och stora
tillslutna rum med dylikt elektriskt ljus.

Hvad verkan detta ljus har såsom gatubelysning,
visar vår illustration sid. 20. Man använder
dertill ett af flera hundra elementer bestående
batteri, hvars båda poler, medelst i guttapercha
inlagda koppartrådar, uppbäras af en pelare,
på det ljuset må kunna sprida sig. Så väl vid den
positiva som den negativa polen anbringas spetsar af
godt kalcineradt kol. Då ljuset skall framkallas,
förer man, medelst en mekanisk inrättning, den
ena spetsen intill den andra. En elektrisk ström
uppkommer genast. Kolspetsarne skiljas åter något
litet ifrån hvarandra och utsprida då det ljus,
som de båda polerna fortfarande tillföra dem.

Med ett batteri af 48 elementer uppnås redan en
ljuseffekt, motsvarande 572 vaxljus; ökas batteriet
med 46 elementer, så blifver ljuset fyrdubbelt
starkare och närmar sig solljusets klarhet. Enligt
detta exempel kan man föreställa sig, hvilken
ljuseffekt man uppnår med ett batteri af 600
elementer.

Det tersta försöket till en dylik användning af
elektriciteten gjordes af Foucault år 1844.



Bak linden låg jag
På kullen grön,
En yngling såg jag
Så underskön,
I ögat lågor
Ej dogo ut,
På läppen frågor
Ej togo slut.

Ty ack! hans tärna
Var med också; –
En morgonstjerna
På himmel blå –
Och tårar runno
Af sällhet blott,
Och kyssar brunno
Och puls gick brådt.

Och eder svuros,
Och ring togs fram,
Och runor skuros
I björkens stam.
Och händer slötos
I hvar minut,
Och blommor brötos
Och byttes ut.

Så dagens timmar
Förflögo snart;
Re’n månen glimmar
Så underbart,
Dess perlor dugga
I qvällens frid
Och trädens skugga
Blir lång dervid.

Och natten närmar
Sig ljuf och klar,
Men ännu svärmar
Det sälla par;
Af trollmakt bunden
Ej kom jag dän,
Förrn himlaranden
I öster sken.

Då voro borta
De unga två;
De fröjder korta
Med dem också;
Men vittne blef jag
Till deras hopp
Och bilden skref jag
I minnet opp.

Ett år försvann, och
Jag kom igen,
Jag älskarn fann, och
En annan vän ...
Glömd var nu »stjernan»
Och ring och ed,
Snart andra tärnan
Väl blir så med.

O yngling! väl du
Kan kärlek få,
Men lycka själ du
Dig ej ändå;
Ty den som blifvit
Glömsk af sin tro,
Ger icke lifvet.
Ej döden ro.

Lea.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:26 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1867/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free