Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Tobias Sergel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanta märka vi företrädesvis Ehrensvärd och Bellman. I
dessas och liknande själsförvandters sällskap var
ej det melankoliens dok, som annars understundom
höljde den store konstnärens själ med sina täta
veck, så starkt att icke den brast, sorgens slöja,
och i dithyramben och glädjen frigjordes då de för
andens högre flygt förut bundna vingarne. I dessa
samqväm älskade konstnären företrädesvis sjunga den
italienska sång i hvilken förekomma orden: »Viva
Bacco, viva Ainore e la cara Liberta!»
Den nyss hädangångne målaren Johan Fredrik Höckert
har i en utmärkt tafla framställt »Bellman i Sergels
atelier,» Bellman med sin luta befinner sig på besök
hos Sergel. Denne sednare har just varit sysselsatt
med att i bild återgifva den
spetsigt qvicka fru Schröderheims intelligenta
drag. Fru Schröderheim som modell för skulptören,
iförd en den tidens rika drägt, sitter på en
upphöjning, och, liksom Sergel, hvilken för några
ögonblick upphört med sitt arbete, lyssnande till
den i taflans midt placerade skaldens berusande
sång. Bland acces-soireerna synes ett bord med en
flaska vin, en bål etc.–––-
,,Gif plats, gif plats, ty Nordens vingud nalkas,
Och sången raglar kring hans vigda mun.
Hör hur han skämtar, se, hur ömt. han skalkas,
Med nympherna uti den gröna lund.
Men ack, hans glädje ligger ej i kannan,
Ej i idyller som han kring sig strött, -
Hans druckna öga söker än en annan,
Och märk det vemodsdraget öfver pannan, Ett nordiskt
sångardrag, en sorg i rosenrödt !i;
I midten af taflans fond öppnas en dörr och in träder,
ryggande ett steg tillbaka, »tjusarkungen», tredje
Gustaf, sjelf tjusad - stannande - betagen af hvad
han hör och skåda får, bländad af reflexen från den
gloria hvars medelpunkt han är! Liksom knuten för
det helas sammanbindning framstår i taflans förgrund
Sergels liggande Faun, det kanske (?) yppersta,
som vi ofvan antydt, af den store mästarens verk.
»I den liggande Faunen» möter oss alla Sergels
utmärkta egenskaper. Det är en den mest fulländade
smidighet och grace i hvarje detalj, och uttrycket
i denne Bacchi följeslagare, der han ligger med sina
drufklasar mellan händerna och med
ett »Evoe» sväfvande öfver sina leende läppar och
med dragen lifvade af drufvans nektar, utgör ett
verkligen helgjutet poem i marmor öfver den »glada»
gustavianska tiden.
Efter sin hemkomst från Italien blef Sergel kongl,
statybildhuggare efter 1’Archevéque, samt professor
vid konstakademien. Wasabandet erhöll han 1782 och
Nordstjernan l 795. Till hofintendent utnämdes han
1803, och samma dag, som Gustaf IILs bildstod 1808
aftäcktes, erhöll han adelig värdighet, 1810 valdes
han af konstakademien till dess direktör.
Sergels Faun.
Svenska Akademien lät 1815 prägla en medalj
öfver Sergel, föreställande Pygmalion huggande en
bild, med öfverskrift: Ne c dewtroe Dens dbfuit.
S.... e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
