- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VI, årgång 1867 /
65

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. XXVI. Måns Stenbock och slaget vid Helsingborg.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Historiska Bilder.

XXVI.

Måns Stenbock och slaget vid Helsingborg*),

^ i>i? egervinningarnas tid var förbi för »Kung Carl»;
Narwa-^^> visans jublande toner uppstämdes icke
längre inom Sverige, hvars hjeltar och försvarare
till största delen lågo döda på Polens och Rysslands
slätter, medan de sista kämparne hvilade i »Svenska
Grafven» vid Pultava, och blott några få ännu
stodo samlade kring sin konung, som sökt och funnit
gästfrihet hos Profetens söner, men snart skulle genom
sin envishet föra äfven dessa få till förderfvets
brant; Göta lejon tycktes inslumradt i dödens sömn,
»knottet yrde kring dess mahn», och roffåglarne
svärmade omkring detsamma i allt närmare kretsar,
beredda att taga sin skada igen och utkräfva hämd
för alla de förödmjukelser de lidit. Yisst slogo ännu
Sveriges vänner och beundrare medaljer, på hvilka det
Svenska lejonet spelade upp till dans för rofdjuren
i Rysslands, Polens och Danmarks sköldemärken; men
det blef ingenting af med den dansen, och under den
Ryska czarens auspicier sammanträdde i Berlin tre
furstar, alla med namnet Fred-rik, konung Fredrik
August af Polen, konung Fredrik den förste af
Preussen och konung Fredrik den fjerde af Danmark,
men med afsigter, så långt ifrån fredliga mot Sverige,
att de sammankommit just för att Öfverlägga om ett
anfallskrig. Och detta krig skulle för alltid göra
slut på Sveriges makt; det gamla landet deruppe i
Norden skulle förödmjukas så, att det aldrig mer
skulle resa sitt hufvud, - Sveriges begrafning
var besluten, och gästerna, tillika arfvingarne,
voro redan inbjudna till densamma. Men icke heller
den gången blef det någon begrafning af; både då
och sedan misslyckades de dit syftande planerna;
Sverige står ännu; Sverige skall, vi hoppas det,
stå ytterligare i århundraden.

Den danska Fredrik, som under hela den tid, då
framgången följde Tolfte Carls fanor, visligen hållit
sig stilla, blef efter olyckan vid Pultava slutligen
förmådd att med de andra »kusinerna» göra gemensam sak
emot det förhatade Sverige, hvilket man hade allt skäl
att anse vapen- och värnlöst. Det var naturligtvis
mot Skåne, der man ännu hade stora sympatier, som
det danska angreppet skulle riktas. Men för skam
skull måste också danskarne kunna anföra skäl och
anledningar till sitt angrepp, och de mest erbarmliga
sådana samman-samkades för att åtminstone gifva kriget
ett utseende af rätt-

mätighet. Huru pass dessa skäl kunde uthärda en
granskning, finner man deraf, att ett bland de
vigtigaste var det, att en latinsk versmakare,
Magnus Rönnow, kallat Carl XII för »det stora
Skandinaviens bekerrskare», och att Danmark, som
väl kände Sveriges afsigter, vore förbundet att
stämma i bäcken hellre än i ån. Rätta skälet var
dock Skånes likasom hela Sveriges värnlöshet, af
hvilken danskarne ämnade hämta all möjlig fördel, -
någonting, som de säkerligen skulle -hafva gjort,
om icke konung Carl i spetsen för Skånes styrelse
ställt en man, som, fordom en af hans gunstlingar
under smeknamnet Måns Bock eller Måns Lurifaoc, allt
ifrån år 1707 icke längre medföljt hufvudhären under
konungens eget befäl, utan, förtalad af belackaren
Lagercrona och illa anskrifven hos gunstlingen Piper,
hvilken hade sina skäl att frukta honom, blifvit i
ett slags onåd hemskickad till Sverige, der han snart
skulle vedergälla ondt med godt, deri liknande mången
misskänd storhet. Måns Bock, - egentligen grefve
Magnus Stenbock, - hade under den korta tid, hvarunder
han förvaltat Skånes angelägenheter, redan förvärfvat
sig allmän tillgifvenhet inom denna provins, och då
nu faran nalkades till densamma, fanns det ingen mer i
stånd att kasta henne tillbaka, än han. Ännu hade icke
försynen helt och hållet öfvergifvit Sverige, ännu
hade icke segern helt och hållet förrådt våra fanor;
Stenbocks bragder blefvo visserligen de sista för en
lång tid; men för | sin räddning från undergången står
vårt land ovedersägligen i | skuld hos hans segrar.

| % I början af November 1709 landstpg vid
Råa fiskläge en

| dansk här af 17,000 man, väl klädd, väl utrustad
och för-

1 sedd med ett ståtligt artilleri, ehuru munförrådet
icke befanns

j i samma goda skick, emedan Danskarne
räknade på årets

i skörd, hvilken för Skåne utfallit särdeles rikligt.
Den danska

l landstigningshären helsades -med kanonskott från
Helsingborg

! och Landskrona samt med antändandet af vårdkasar,
- en

j anordning af Stenbock, som icke kunde hindra
landstigningen,

men genom dessa signaler ville göra denna
allmänt bekant.

Det danska smickret yttrade också med anledning
deraf, att

»Jupiters ankomst tillkännagafs genom dunder och eld»
**), och

j konung Fredrik uppvaktades i det för honom på svensk
botten

j uppslagna praktfulla tältet af Ryska, Polska
och Preussiska

*) Ehuru vi först i IV bandet intagit en uppsats
härom af J. G. B., som var temmeligen kort, och då
denna af Th. Ur vida utförligare samt det i tekniskt
afseende är störande invänta en annan artikel, låta
vi den Thoméska i ämnet äfven komma till våra läsare.

**) "Mönstrat prsesentem nuntia flamma Jovem".

Sv. Fara.-Jonr*. 1867. - !

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:39:19 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1867/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free