Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversigt. - Charad. - Rebus. - Upplösning och Uttydningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Litteraturöfversigt.
Småbitar på vers och prosa af Lea. Ny
följd. Stockholm, på J. J. Flodins förlag.
Uttrycket "ny följd" får icke förstås så, som vore
allt innehållet i denna samling dikter i "bunden
och ohunden stil nytt. Tvärtom hafva de flesta
offentliggjorts förut, men detta hindrar icke, att de
väl förtjena denna särskilta utgifning. Författarinnan
intager ett framstående rum bland våra yngre
litterära förmågor, tack vare sin friska, lediga
stil, sin sprittande och som det tyckes outtömliga
qvickhet, sin öppna och skarpa blick för det ömkliga,
förvända och barocka, som uppenbarar sig i så många
skilda former inom de olika samhällsförhållandena,
för denna "intighet", som maskerar och kostymerar
sig så ståtligt och som det är humorns uppgift att
framställa i dess verkliga gestalt. Äfven i dessa
"småbitar", ådagalägger författarinnan de egenskaper,
som utgöra hennes styrka - ja, det torde kunna påstås,
att denna "samling" röjer dem i ännu högre grad än de
föregående. Bland de poetiska styckena finnas flera,
som skulle hafva hedrat fru Lenngren sjelf, såsom
"Lilla Malla", "Gamle ungkarlens album", "Gamle
Skolläraren’^ etc. I den prosaiska afdelningen
förekomma reseskildringar, noveller och skizzer,
utmärkta genom styrka i målningen och denna äkta
humor, hvilken så fördelaktigt afsticker mot den
tillkonstlade, som man träffar hos så många bland
dem, hvilka nu för tiden söka göra lycka och vinna
ära på den litterära banan. "Bref till Lilly under
en stockholmsresa" är rikt på fina iakttagelser
och komiska situationer, "En liten lustresa" är en
ganska underhållande skildring" af en sommartur till
Gastein och vistandet derstädes. "Ett original",
"Lyckan af illusioner" och "Den fördomsfrie" vittna
högst fördelaktigt om författarinnans förmåga att
uppfatta och återgifva karaktärer, och särskildt dem,
hvilkas egendomligheter äro skarpt markerade. Å andra
sidan kan ej nekas, att hon stundom gör sig skyldig
till öfverdriften att den nödiga motiveringen af
handlingarna någon gång saknas, äfvensom att uttrycken
äro temligen grofkorniga, men vårt slutomdöme blir
dock, att förf. ganska väl förtjenar den stora
popularitet, som hon förvärfvat på jemförelsevis
taget ganska kort tid.
August Nyman eller erfarenlieter på korsets väg. En
berättelse af G-. Janzon. Örebro, N. M. Lindh, 1866.
Vi hafva här framför oss en novell af en så kallad
läsare, nämligen en af de yppersta och mest uppburna
andlige talarne i vart land. Den är skrifven med
mycken talang och är egnad att fängsla äfven deras
uppmärksamhet, hvilka ej tillhöra den religiösa
riktning, hvartill författaren bekänner sig. Han
röjer ej blott stor andlig erfarenhet utan äfven i
allmänhet ganska mycken menniskokännedom, han skildrar
på ett lefvande sätt de strider, som utkämpas inom
menniskohjertat, sedan medvetandet af synden vaknat
och behofvet af frälsning från dess skuld och straff
blifvit klart insedda, och han lemnar inom den
lilla berättelsens trånga ram vigtiga upplysningar
rörande sin och sina "andliga vänners" ståndpunkt i
religiöst hänseende. Berättelsens tendens är af starkt
aggressiv natur, och deremot torde icke synnerligen
mycket kunna invändas, från hvilken synpunkt man
än betraktar saken. Ty när rationalisterna skrifva
tendensnoveller, sådana som "Tro och otro" med flera,
skulle icke da de, som hysa diametralt motsatta
religiösa åsigter, vara berättigade att äfven på den
romantiska diktningens område kämpa för de idéer,
hvaraf de besjälas, och söka utbreda de läror, som
de anse saliggörande?
Sånger i Grethseinane af J. A. Kjellman-Göranson.
Dessa andliga sånger utmärka sig genom varm
kristlig anda, men ej genom någon högre flygt eller
originalitet. I åtskilliga bland dem finner man en
genklang af särskild ta psalmer* som förekomma i vår
svenska psalmbok, såsom t. ex. i "Allt är redo";
andra erinra allt för starkt om hvarandra, såsom
t. ex. "Jesus, hjelp oss!" och "Bön". Emellertid torde
den lilla samlingen läsas med uppbyggelse af mänga
och framför allt af dem, som lärt känna författaren
såsom predikant och själasörjare.
Dikter af Frans Hedberg. Stockholm Albert
Bonniers förlag.
Den populäre dramaturgen bjuder här allmänheten på
en lyrisk "bukett", som hufvudsakligen utgöres af
tillfällighetsdikter. Om de än, i allmänhet taget, ej
vittna om någon högre begåfning, så uttala sig dock
i många varm känsla och entusiasm, och åtskilliga
röja rätt mycken poetisk uppfattning och humor,
såsom t, ex. "Den tysta kraften", "Säljerskan",
"Utvandrarne", "Min tanke" samt inledningsstycket
"Till mina läsare". I några dikter, såsom t. ex. i
balladen om grefve Johan och prinsessan Cecilia samt
i "Den sextonåriga" har framställningen, för att ej
säga andan, en starkt sinlig färg, som förefaller oss
motbjudande; i andra’är metern bedröfligt haltande,
hvartill kommer, att dunkla och ologiska ställen
ingalunda äro sällsynta. Det oaktadt göra de ofvan
anmärkta förtjensterna hos herr Hedbergs sångmö samt
den patriotism, högsinthet och rättskänsla som hans
flesta dikter andas, att boken efteriemnar ett ganska
gynnsamt totalintryck.
"Lyckan står den djerfvom M".
Berättelseförsök af Richard Gustafsson-Stockholm.
Albert Bonniers förlag.
Äfven i denna novellsamling skall mången läsare
träffa gamla bekanta, små berättelser, som redan
en gång ådragit sig hans uppmärksamhet. I detta
fall skall han sannolikt hålla före, att novellerna
och skizzerna ej vunnit på att sammanföras, då de
hvar för sig tagit sig ganska väl ut, men samlade
förefalla litet enformiga och stundom nästan -
om vi få uttrycka oss så - som om de voro arbetade
med maskin. Skildringarna och företeelserna i många
af berättelseförsöken erinra starkt om hvarandra,
och åtskilliga karaktärer äro stereotypa och komma
oss till mötes, när vi minst vänta det, sedan vi
trott oss hafva tagit afsked af dem på fullt allvar i
någon föregående novell. Än är det en skolgosse, som
under sina lekar och skälmstycken fäster sig vid en
tioårig förtjuser-ska för att efter ett halft dussin
år upplifva bekantskapen och inga ett äkta förbund
med sin barndomkärleks föremal, än är det en förnäm
herre, som ett tu tre blifver betagen i någon dotter
af folket och friar till den sköna samt förlofvar
sig med henne utan att hafva det minsta funderat på
saken, än är det någon stockholmsmadam, som efter att
under många ar hafva sträfvat och uppoffrat sig för
ett fosterbarn, bortryckes af döden, innan detta,
som erhållit högre samhällsställning, hunnit att i
ringaste man vedergälla hennes godhet etc. Emellertid
kan ej nekas, att en frisk och saftig stil, rask -
stundom allt för rask utveckling af händelserna
och pikanta situationer förläna ät novellsamlingen
ganska mycket intresse, hvartill kommer, att den anda,
som genomgår den, utmärker sig genom varm känsla och
sedlig renhet.
Berättelser ur Svenska historien, Tretiondesjette
delen. Till ungdomens tjenst utgifven af
And. Fryxell. Stockholm, pä L. J. Hiertas förlag.
Denna del af den åldrige häfdatecknarens stora och
vigtiga arbete skildrar en lika märklig som sorglig
period i Sveriges historia. De partiledare, som,
tack vare ett system af välberäknade intriger och
den oblygaste tilltagsenhet lyckats undantränga frän
styrelsen den ädle, vise och kraftfulle Arvid Horn
samt hans politiska vänner, hade invecklat riket
i ett krig mot det öfvermäktiga Ryssland, utan att
vidtaza några åtgärder, som kunde bidraga till dess
lyckliga utgång. Följderna häraf hade blifvit de
svåraste. Finland var efter ett kort af motgångar
och nederlag karakteriseradt fälttåg i fiendens
händer, den svenska krigsäran var fördunklad genom
de skymfligaste återtåg, missnöjet inom landet och
framför allt hos allmogen hade stigit till sin höjd
och lät befara de vådligaste utbrott. Ryssland hotade
att fullfölja sitt segerlopp genom en invasion pä
östersjökusten, och frän vester hotade en fiende,
desto farligare, som han ägde djupa och vidsträckta
försänkningar inom landet. Lyckligtvis satt pä
zarernas tron en furstinna, för hvilken personliga
sympatier och slägtskapsförhallanden gällde mer än
statskonstens beräkningar och de eröfringstendenser,
som ut/jorde, liksom de göra ännu i dag, grunden
för de moskovitiska statsmännens rådslag och
sträfvanden. Elisabet gjorde Adolf Fredriks val till
svensk tronföljare till vilkor för en fred, hvari
hon återgaf det fordom så stolta och fruktansvärda,
nu sa djupt förödmjukade och nästan värnlösa Sverige
Finland, förbehållande sig blott en gränsreglering,
som lemnade i Rysslands händer de dittills-varande
svenska gränsfästningarna jemte flera skogar och
sjöar, som förut i icke obetydlig mön bidragit att
värna det finska landet mot angrepp frän ryskt
hall. Sa djupt hade Sverge sjunkit i följd af
hattpartiets usla och lättsinnig-a styrelse, att
äfven de, som mest nitälskade för fosterlandets ära,
måste betrakta denna skymfliga fred såsom en lycka i
olyckan, såsom en oväntad räddning. Och dock förstod
det gyllenborgska kotteriet ej blott att undandraga
sig all efterräkning, utan äfven att haka sig fast
vid regeringsrodret, uppoffrande åt den allmänna
förbittringen de oskickliga generalerna, åt hvilka det
anförtrott det krigs ledning, som de i sitt fördömliga
öfverdåd förklarat med trotsigt förbiseende af sansade
fosterlandsvänners invändningar och motstånd. En sådan
sakernas utgång, som vid första påseendet förekommer
nästan oförklarlig, möjliggjordes genom mösspartiets
moderation och farhåga för inre oroligheter eller
inbördes krig, hvilket möjligen skulle blifvit
följden af att sakerna drifvits till sin spets och
som skulle blifvit desto farligare, som fiendtliga
anfall kunde väntas både frän öster och vester. Denna
patriotiska moderation liknar icke så litet den,
som ett halft århundrade sednare Giron-disterna i
Frankrike ådagalade mot Jakobinerna. - Intressant är
författarens framställning af den stora utbredning,
som den skandinaviska unionstanken ägde vid denna
tidpunkt i landet och i synnerhet hos allmogen, och
af de energiska och ihärdiga sträfvanden till förman
för den danske kronprinsens kandidatur, hvarigenom
bönderna hotade att tillintetgöra planerna att
upphöja Rysslands skyddsling pä den svenska tronens
öfversta trappsteg. En genomgripande förändring hade
försiggått i allmogens och särskildt i dal-karlarnes
sinnen; traditionerna frän Engelbrechts, Sturarnes
och Gustaf Wasas dagar, som talade för Sverges
isolering frän brödraländerna, hade gifvit vika
för en förnuftsenligare uppfattning af landets
sanna intressen för den stora och höga idé,
som i vara dagar framträdt i hela sin kraft och
klarhet. Tidsförhållandena medgafvo icke då denna idés
realiserande, men den omständigheten att den redan pä
den tiden, trots erfarenheterna frän kalmarunionens
tid, kunde slå så djupa rötter i folkmevetandet, tycks
röja, att den äger en stark lifskraft, hvilken i sin
ordning måste utgöra en god borgen för dess framtid.
-
Charad.
5.
Mitt första ser man vanligtvis af trä; och den, till
hvilken sägs: ditt dumma fä. Man plägar ofta likna
vid mitt första.
Mitt andra är bland resningar den största, Helst på
en kyrka, der mitt hela, mest Med tjära öfversmetadt,
anses bäst.
Wilhelmina.
-
Rebus.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
