Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru böra unga flickor läsa? - En rufvande jätteorm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du det samma, vi få då jemföra, om vi träffat samma
urval», så arbetar minnet tillika med full verksamhet,
och vår läsande älskling är liksom omgifven af
åskledare, hvilka bortföra all
öfverflödig elektricitet, och det dugliga materialet
kommer att framstå i en klar dager och uppskattas
efter sitt sanna värde. - Det är sättet, huru våra
unga damer borde läsa.
-
En rufvande jätteorm.
’rmarne bilda den tredje ordningen af reptilierna
eller ’ kräldjuren. Trots den totala bristen på yttre
lemmar & röra sig dessa djur likväl med utomordentlig
snabbhet, ty hvarje del. af deras långsträckta kropp
är en elastisk fjäder, som springer tillbaka vid
hvarje beröring af mareken. Med otrolig lätthet
slingra ormarne sig uppför träden och lyfta sig,
då vrede eller kärlek upprör dem, stödda på den
ringslagna stjerten, med främre delen i höjden. -
Lukt och hörsel äro svaga; ögat som saknar ögonlock,
är skönt och
eldigt. Som käftarne blott sammanhänga genom
elastiska band, kan ormen betydligt utvidga sitt
gap, så att svalget förmår upptaga ett fullt ut
fyra gånger tjockare djur. Den långa klufna tungan
är mjuk och rör sig pilsnabbt, hvarföre hon också,
hos de mindre arterna tjenar till insektsfångare;
större ormar deremot fatta sitt byte med käftarne,
i hvilka hos några finnas tvenne gifttänder. Dessa
äro ihåliga, rörliga, insänkta i ett fast ben och
stå i förbindelse med spottkörteln. Genom en rörelse
af underkäken och medelst egna muskler kunna de
utsträckas och indragas; bakom deras rot ligga små
blåsor, hvari ur spottkörteln afsöndrar sig ett gift,
som vid bitningen,
till följd af en tryckning, inflyter i tanden och
genom en ytterst fin öppning i dennas spets ingjutes
i såret. Den enda giftiga orm i Sverige är den vanliga
huggormen (Vipera berus).
De största giftfria ormarne, Boa och Pytkon, se vi
ofta i menagerier. De uppnå icke sällan en längd
af trettio fot och utmärka sig genom ett förlängdt
äggformigt hufvud, stort gap, tandlösa käftar, kort
gripstjert och oregelbundna buksköldar. Ett exemplar
af Pythonarten i zoologiska trädgården i London hade
för någon tid sedan lagt 101 ägg och
j rufvade dem till en början omsorgsfullt, men
öfvergaf dem l ty värr omsider. Orsaken låg hos
de nyfikna besökarne, af j hvilka ylletäcket ofta
drogs undan från äggen, till följe hvaraf den för
utkläckningen erforderliga jemna temperaturen så ofta
underkastades plötsliga vexlingar, att odjuret måste
hafva tvif-lat på lyckligt resultat af rufningen. Ett
öppnadt ägg visade redan embryot af en ung fullkomligt
utvecklad Python. Men en särskilt märkvärdighet är den
omständigheten, att ett kallblodigt djur, såsom denne
orm, vid rufnings-akten uppnådde en förhöjd värme,
som på tjugotvå dagar steg med 23 grader.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
