Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagomytiskt sorgespel. - Buffeln. - Johann Strauss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
morna, srnåkittlade skogslunden, som suckade så
sorgset, samt slängkysste skämtsamt sypressträden,
som synnerligt svårmodigt stämda, snäsande sade:
»Sluta sådant slätt skämt! Sypressen, sorgens symbol,
skall stämma sinnet sublimt!» Sykomorbu-skarna,
stående som små slokiga skogstroll, smålogo skälmskt;
slingerväxterna sammaledes. Sveriges skalkaktiga
skata, som
- stjälande sydfogelns slägtinstinkt - ställt
sina ströftåg söderut, svängde stjerten - (sådant
syntes söderns skickliga småfåglar särdeles
sedeslöst -) skrattade satiriskt, skojade
smått - störande såmedelst se-na stundens stillhet.
Skrattet skrämde smaragdfärgade skalbaggen, som
skyndsamt sökte sitt skyddande stamslott. Smala,
smäktande sländor, som skådade stackars skatan,
småhviskade, skandaliserade sinsemellan: »Sådan
sjelfsvåldig svenska! - saknar själsadel!
- Småstadssätt! Skråuppfostran!» - Så stod
sKogsscenen.
Sedan skymningen spridt sina spöklika skuggor
syntes Selims stolta skepnad skrida sakta slingrande
skogsstigen söderut. Sorgen slagit sultanens sinne,
släckt sällhetshoppet, sedan Selmas svek stod såsom
sedd sanning. Sultanen stannade slutligen
- sade stammande: »Stilla skogslund, som stundom
sett Selma, sett Selim sammanträffa, se
snart Selims sista stund! Stilla sommarvind,
som smekande svalkat Selims sjuka sinne,
svalka snart Selims svidande sår, samt sänd Selma
Selims sista suck!»
Så sagt, svängde sultanen sitt spegelblanka svärd -
sårade sig svårt. Smärtorna, sorgen, striden slutade
snart. -
- Selims själ svingade sig sällhetsanande - skådande
stjern-rymden. Skuggorna spredo sig större -
starkare.
Se, sylfidiskt sväfvande, sökande sultanens
stilla skogsplats, skyndade Selma samma skogsstig
söderut. Safirsmycket - Selims skänk - sammanhöll
skira slöjan, som skylde svarta silkeslockarne;
skarlakansmanteln svajade; silfverbältet strålade,
speglande stjernljuset - sällan sågs Selma så skön.
Snart syntes skogslunden, som söktes. Selma
stannade,
- såg Selims själlösa stoft; - skräcksynen slog
slafvinnan smärtsamt; - sången, så skön, slutade
såsom sönderslitande skri. Selma sjönk svimmande,
- sjönk såsom solen sjunker: strålande, sanningsren,
skuldfri!
Seende Selma, sänkte skogsblommorna sörjande
sina späda stänglar, sammanslutande sina små
stjernekronor.
Sedan skuggorna slutligen sammansmält, svartklädande
skogslunden, sjöngo sefirflägtar så sakta:
St! st! Selim, Selma sofva sött.
Sofva sin sista, stilla sömn, st! st!
E. K.
-
Buffeln.
Visserligen är buffeln icke mycket större än den
vanlige oxen, men han äger dock en vida kraftigare
kroppsbyggnad, som med sin mera betydande tyngd också
uppbäres af t starkare ben. Hornen äro ganska tunga
och bilda på det ställe, hvarest de sammanstöta å
pannan, en hård valk, hvilken liksom en hjelm skyddar
mot hvarje slag eller stöt. Yid roten mäta de 8 -10
tum i genomskärning och de uppnå en längd af fem
fot. Öronen äro långa och breda. De yngre djuren
hafva tätare hårväxt och äro särskilt utmärkta
genom en man längs ryggen; de äldre hafva talrika
kala ställen. Den förherr-skande färgen är svart. I
menniskotomma trakter eller sådana, dit eldvapnet
ännu icke framträngt och hvars inbyggare icke äro
djerfva jägare, synes buffeln icke just elak; man
kan der få se buffelhjordarne å temmeligen öppna
platser beskedligt beta i sällskap med antiloper,
zebror o. s. v. Men på de flesta ställen har buffeln
redan blifvit skygg, vistas då i täta skogar, betar
blott nattetid och visar sig, då han angripes eller
förföljes, som ett både slugt och elakt djur. Så
Den afrikanska Buffeln,
länge han drager sig undan för jägaren, förstår han
att med sådan skicklighet begagna sig af omvägar
och gömställen, att man sällan varseblifver honom,
ehuru han kanske befinner sig på blott några få
stegs afstånd bland buskarne. Stundom blifver han den
angripande parten. Det stora djuret, ovigt som det är,
gör dock ett hastigt och våldsamt angrepp, antingen
öppet eller, efter omständigheterna, från ett bakhåll,
då det begagnar den krigslisten, att följa sitt spår
ett stycke tillbaka, gömma sig afsides och derpå falla
sina förföljare i flanken. Derföre är buffeljagten,
åtminstone utan hundar, en farlig sak.
Ännu är det ej afgjordt, på hvilken väg den tama
buffeln utbredt sig. Att han härstammar från Indien
kan ej betviflas, så mycket mindre, som han liknar den
der fullkomligt vildt lefvande. Sannolikt kom han med
den stora krigshären eller de vandrande folken till
Persien; ty Alexander den stores följeslagare funno
honom derstädes. Senare hafva troligen mahomedanerna
fört honom till Syrien och Egypten. Till Italien kom
han 596, till européernas icke ringa förundran.
-
Johann Strauss.
I Wien föddes den 14 Mars 1804, denne berömde
dans-musikkompositor. I yngre åren lärde häri
bokbindare-handtverket, men lemnade detta yrke af
böjelse för musiken. Den några år äldre Lanner hade då
redan sam-manbragt en liten orkester, som förvärfvade
sig stort bifall så väl genom föredragandet af
arrangerade ouverturer, operastycken och dylikt,
som genom de originella, af Lanner sjelf komponerade
danserna. Strauss blef upptagen i denna orkester,
och det bifall, som Lanners danser vunno, bestämde
honom att följa samma bana. Hans talang utvecklade sig
så bestämdt och så originelt, att han ganska snart
stod som kamrat vid Lanners sida. Strauss förstod
i synnerhet att så draga fördel af hemligheten i
rytmen, en viss sväfvande makt hos den samma, att
han snart öfverträffade Lanner. Hans dansmelodier,
med sina än sentimentala, än muntra drag, inpräglade
sig ovilkorligen hos åhöraren och nästan tvingade
fötterna att följa dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
