- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band IX, årgång 1870 /
69

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XI. Thomas Thorild. (En bit svensk litteraturhistoria.) Axel Krook.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lågar och vredens eld flammar derur. Med kraftig
hand slår han till de förgylda afgudabelätena, så
att grannlåten faller af. Allvarliga äro de ord,
han tillropar en häpnande samtid, hvars häpnad dock
snart öfvergår till ett gillande. Med satirens,
ironiens och qvickhetens alla synålar sticker man den
väldige andlige atleten. Men han slår omkring sig med
snillets blixt – en verklig Tors ild – och bryter
omsider väg för en djupare allmän bildning. Atleten
är: Thomas Thorild.

Hvilken tafla! hvilka figurer! Malmström tecknar
dem så: "Förgrunden upptages af konungens grupp, i
hvilken han sjelf är hufvudfiguren; på långt afstånd
i bakgrunden ser man, ännu insvept i morgontöcken,
Thorilds ungdomliga hjelteskepnad. Kellgren vid
konungens sida, full af skämt och sång, full af mod
och förhoppningar, är korföraren för tidehvarfvets
allmänna glädje, dess allmänna belåtenhet med
det närvarande, dess allmänna förtjusning öfver
sin snillrike unge monark. Men taflan förändras:
tjusarkungen aflägsnas mer och mer från den glada
kretsen, Kellgren förvandlar sitt ljusa anlete,
han ser det aflägsna skenet af verldsbranden, han
förfäras öfver de bränbara ämnen, som han strött
omkring sig ur fulla händer, han ser med vrede och
icke utan fruktan Thorilds mäktiga gestalt växa allt
större och större; Leopold, hans kalla och förslagna
vapenbroder, inger honom ingen rätt förtröstan, han
innesluter sig inom sig sjelf, han blifver mildare
och tillika djupare till sinnes, hans kritik blifver
mera human och grundlig, hans sång mera allvarlig
och innerlig. Han har funnit ett högre ljus, än den
flacka upplysningens. Men konungen går bort: Kellgren
följer honom snart efter; Thorild försvinner i blixt
och dunder, de öfriga figurerna draga sig tillbaka,
och den nyss så lifliga taflan insvepes i ett mörker,
som morgonstrålarne af en ny dag på länge ej förmå
att genomtränga."

Och hvem var denne Thorild – denne man, som vågade
häfda svenskhetens värde gentemot den ensidiga
franska småqvickheten med dess glatta moral,
på hvilken hoffröknar och hofpredikanter i kapp
halkade omkull? Hvem var han, som ville återställa
det nordiska allvaret i tänkesätt och handling
vid en tid, då detta var nära att mögla under det
qväfvehaltiga i långodset? Hvem var denne väldige,
som djerfdes i en tid af onatur, då peruken, muschen,
sminket, all annan artificiel formfulländning onämd,
förde spiran, återställa naturens stentaflor som
budord och gifva sin samtid till lösen: Naturens
sanning! Snillets frihet! Det högsta af känsla och
det högsta af förstånd!?

Det är blott en svag skuggteckning vi kunna lemna
af denne man, denne Titan. Men skulle vi lyckas att
för honom
intressera någon, som förut ej känt honom – och bland
"Familj-Journalens" tusendetals läsare finnes det väl
mången, som hört hans namn, men ej vet hans betydelse
för vårt land –, så vilja vi ifrigt uppmana denne
någon att göra hans närmare bekantskap i det galleri
af svenska siare och skalder, Atterbom lemnat i arf
åt sitt land.

*



illustration placeholder
Thomas Thorild.

Skulle vi granska våra storas ursprung inom konstens
och vetenskapens områden, så skulle vi nödsakas att
i de flesta fall söka det i synnerligt anspråkslösa
förhållanden. Så äfven med Thorilds.

Thomas Thorild
föddes sannolikt (ty uppgifterna äro något stridiga)
på hemmanet Blåsupp i Svarteborgs socken af Foss
pastorat i Bohus län, den 3:dje Mars 1759, och
armodet var hans barndoms lekkamrat. Hans fader var
kronolänsmannen Jöns Olsson Thorén (ett i Bohus
län ganska utbredt slägtnamn) och modern Börta
Thomasdotter, och hette sonen länge Thomas Thorén. Af
fyra syskon var han den yngste sonen. Kort
efter hans födelse dog modern, och fadern dröjde
ej länge att följa henne, så att sistkomlingen i
ännu späd ålder var både moder- och faderlös.

Efter föräldrarnes död kom denne till sin broder Olof
Thorén i Kongelf, hvilken var stadskassör och
derjemte tygskrifvare på Bohus fästning. Denne och hans
hustru voro för Thomas nya och ömma föräldrar, hvilka
vårdade sig om hans uppfostran och derföre satte
honom i Kongelfs trivialskola, då förestådd af Anders
Tranchell, hennes förträfflige rektor. Men redan 1772
blef gossen för andra gången faderlös. Fostermodern
satt som sörjande enka i ett skuldsatt bo och måste
anlita andras hjelp. Man ville nu återsända Thomas
till slägtingar i Svarteborgs socken; men hans i
skolan visade utmärkta anlag förmådde rektorn att
åtaga sig gossen, som redan året derpå (1773)
afgick till Göteborgs gymnasium.
I Göteborg fick han fritt bord hos rektorns broder,
sedermera direktören i ostindiska kompaniet, Jonas
Tranchell; hvarjemte han läste för en grosshandlare
H. J. Beckmans barn.

Som gymnasist sysselsatte han sig företrädesvis
med studiet af humanistiska ämnen, synnerligast
historia. Äfven här väckte hans sällsynt snabba
fattningsgåfvor förundran. Sommaren 1775 besökte
han Kongelf och lät sig öfvertalas af sin broders
enka att predika, ehuru efter mycken motvilja. På
lördagsaftonen var han i sällskap med några bekanta
i en trädgård, der han ådagalade en mycket upprymd
sinnesstämning. Plötsligt ropade han: "Nu måste jag
läsa öfver till morgondagen!" och aflägsnade sig
till en löfsal. Återkommen derifrån inom en timme,
försäkrade han sig vara fullt redo. Man trodde
ej derpå; men dagen derefter höll han en utmärkt
predikan. Prosten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1870/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free