Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I höga norden. Anderson-Edenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sommarvärme (i medeltal för Maj–September) af 9 1/4 grader
Celsius. Den sydligare delen har således minst 10
graders medelvärme under sommaren. Att detta är ett
ovanligt mildt klimat, finner man bäst vid jemförelse
med sydligare orters. Så har t. ex. Wexiö, enligt
hvad Agardh uppgifver, på 12 graders sydligare latitud
än Enontekis och på blott 500 fots höjd öfver hafvet,
en sommartemperatur[1], som i medeltal endast med
föga mer än en värmegrad öfverstiger vårt nordligaste
nybygges. I sammanhang härmed yttrar Agardh följande,
som vi tillåta oss anföra:
»Nu är det hufvudsakligen sommartemperaturen, som
underhåller och befrämjar vegetationen för växter,
som mogna under en kortare sommar. Alltså ser man,
att Torneådalen är ingalunda otillgänglig för
åkerbruk. Af sädesslagen äro också endast hvete,
åkerärter och hafre, såsom behöfvande en längre
växningstid, uteslutna från Torneådalens åkerbruk.
Men råg mognar ännu vid Kengis och Torneåfors; korn,
potäter, rofvor, morötter, sockerärter mogna ända
upp vid Juckasjerfvi och Muonioniska, d. v. s. ända
upp till 68°. Särdeles utmärka sig der potäterna
för sin växtlighet och goda skörd. En stor del af
Sveriges träd, t. ex. arren, rönnen, aspen, häggen,
tallen, granen och björken, växa ända upp under
fjällen. Göken och »nordens näktergal» (Sylvia Svecica)
höras ända upp till Torneå träsk. En mängd
förträffliga arter fisk finnes rikligt i sjöarne,
och Torneå elf anses för den laxrikaste i norden.»
Torneådalen utmärker sig vidare, i olikhet med
öfriga norrländska landskap, för sin stora rikedom
på malmer, förnämgast jern, men äfven koppar och
silfver. Gellivares jermnalmer äro verldsbekanta,
utan att man ändock lyckats göra dem
åtkomliga i verldsmarknaden. De försök, som i detta
fall blifvit gjorda, hafva tyvärr icke ledt till
önskvärdt resultat. De hafva icke varit baserade
på tillräckliga kapitaler och icke heller ledda
med erforderlig omtanke och energi. Derigenom hafva
dessa malmberg, i stället för – hvad de kunnat vara
– en välsignelse för sin ort, blifvit snart sagdt
en förbannelse, genom de våldsamma rubbningar i
ortens affärs- och förvärfsförhållanden, till hvilka
de efter hvarandra hoplappade och sönderramlande
bolagen gifvit anledning. En af vårt lands dyrbaraste
trakter har sålunda ända till våra dagar fått ligga
som ett dödt kapital, och de stora uppoffringar,
staten gjort, för att få detta kapital fruktbärande,
hafva hittills varit fruktlösa, eller rent af skadliga
för framgången af malmens tillgodogörande. Ty till
detta tillgodogörande fordras naturligtvis skog; men
den lättsinniga spekulationslusten, ledd till Torneå
lappmark, men bedragen på vinsten af bergens skatter,
drager ej i betänkande
att taga, hvad der finnes, och vänder sig derför till
skogen. Och är skogen i Torneådalens lappmark en gång
borta, så har denna stora och rika landsträcka för
alltid blifvit förvandlad till en ödemark.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
