Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagen. Claës Joh. Ljungström. - Dalkarlsbergs grufva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du lifvets morgonstund, hur skön,
Hur ljuf, hur blid du är!
Då barnets oskuldsfromma bön
Den skära drägten bär,
Då minnet af det landet, som
Var andens hem förut,
Står klart och än ej småningom
I tiden plånats ut.
Hur lugn du är, hur full af frid,
Din himmel huru ren,
Med famnen såsom verlden vid
Och i förklaringssken!
Om glädje sjungs i hvarje topp,
Om lust på hvarje gren,
Om lycka hviskar hvarje knopp
På åkerns gröna ren.
Jag vet en middagsstund. Den käns
Så qvalmuppfylld och qvaf,
Då solen med sin stråle bräns,
Som förr blott värma gaf;
Och blomman vissnar ned uti
Den mull, som henne närt,
Och hennes fägring är förbi,
Den morgonen beskärt.
Men bränner icke solens glöd
Från fästet, kopparsmidt,
Och bådar blytung missväxtnöd,
Som likväl händer tidt,
Och kommer ej den heta flägt
Med öknens yrda sand,
Den hvirfveln ur sin hvila väckt,
Att qväfva minsta grand;
Så skockar sig den ena skyn
Den andra till, och snart
Ett åskmoln står vid himlens bryn
Och skjuter fram med fart,
Orkanen det i manteln har
Till skada och förderf,
Och blixten ur dess händer far
Att sköta dödens värf.
Dock stundom middagsögat ser
Med kärlek i sin blick,
Och himlen lik en moder ler,
Som huld bland barnen gick,
Och endast lätta skyar gå
Med vänlig skugga fram,
Och stilla regn från blad och strå
Bortskölja stoft och dam.
Men svettig mödans panna är,
Och trött blir flitens arm,
Och foten vandrar med besvär,
Sig häfver andfådd barm,
Och skuldrans börda kännes tung,
Och vägen tyckes lång,
Och pulsen slår ej mera ung,
Alltmer blir verlden trång.
Jag vet en aftonstund, då lugnt
Det blir å sjö och land,
Då vågen, hvilken slog så tungt
Och vältrade mot strand,
Sig lägger slumrande och tyst,
Och vattnets spegel står
I rodnad, utaf solen kysst,
Förrän till sängs hon går.
Då vinden, hvilken framfor sträng
I skog från topp till topp
Och härjande på blomsteräng
Bröt neder knopp för knopp
Och i sin kraft var hård och vred,
Nu, att få hvila ut,
På dimmans bolstrar somnar ned
I dalens famn till slut.
Hur tyst och stilla är allting,
Ej ens ett darrgräs rörs,
Blott trastens sångton nejden kring
På luftens vågor förs,
Den är en minnets efterklang
Ifrån hans morgondikt,
Då starkast honom känslan tvang
Och hjertat mest var rikt.
Och dagens fackla lyser röd,
Dess låga flammat ut,
Och återskenet af dess glöd
Sig minskar hvar minut;
Hän till sitt ursprung småningom
Går ljusets klara ström,
Att drömma der, hvarifrån han kom,
Igen sin morgondröm.
Och budskap från en högre verld
Förnimmas fler och fler;
Hur gladt ifrån sin himlafärd,
Hur vänligt de se ner!
Hur deras ögon stråla klart:
Ett ord är hvarje blick,
Som ofta och som underbart
Till menskoanden gick.
Du lifvets ljufva aftonstund, –
När dagens vexling nått
Sitt slut och verldens vida rund
Sin skymningsdrägt har fått,
När englahufvu’n skymta fram
Från ändlöshetens rymd,
Den blicken, djup och allvarsam,
Ej mera finner skymd –
Hur huld breds ut din himlafamn,
Att slutas deruti,
Hur lugn hon är din djupa hamn,
Att färdas in deri!
Mildt klingar minnets harpoton
Och hoppets englaröst
Att söfva oron, skänka ron
I ofta stormigt bröst.
Claës Joh. Ljungström.
Dalkarlsbergs grufva.
Bland de många och rika
jernmalmsfyndigheter, för hvilka Nora socken
i Örebro län från äldre tider varit bekant,
intager Dalkarlsbergets gamla odalfält ett bland
de främsta rummen såväl i afseende på riklig
tillgång af malm, som dennas godartade
beskaffenhet. Beläget en och en half mil från Nora
stad, i socknens södra del, helt nära gränsen mot
Kihls och Vinteråsa socknar, der de så kallade
Kihlsbergen bilda en tvär öfvergång från bergslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
